Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vilhelm Stenhammar. Av Albert Spitzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Spitz er
sik; hans oratorium David och Saul
framfördes 1900 av sonen, som även
orkestre-rat det. En farbror, framstående sångare,
hade till maka Fredrika Stenhammar, f.
Andree, som under en följd av år uppbar
de stora primadonnepartierna vid vår
Opera. Den unge Vilhelm torde således i
barndomshemmet haft bästa tillfälle att
höra utmärkt musik; att hans begåvning
på detta område var ett fadersarv
förefaller troligt. Hans moder, av grevliga ätten
Rudenschöld, härstammade, enligt vad
som upplysts, från ingen mindre än Gustav
Vasa (genom Erik XIV: s dotter
Virginia) och kunde bland sina anor räkna flera
av våra yppersta högadelsnamn, så att i
Vilhelm Stenhammars blod fanns det, som
det heter hos Karlfeldt, både »en droppe
Fersen» och »en strimma Vasasvenskt».
Vid hans död framhölls också från flera
håll att han var aristokraten bland våra
tonsättare, ett omdöme som synes mig ha
träffat något centralt i hans läggning. I
alla händelser fanns hos honom gammal,
förnäm kultur medfödd. •—
De som i likhet med mig bevittnade
Stenhammars första offentliga
framträdande vid en av Operans
symfonikonserter våren 1892, då han vid flygeln med
glans tolkade en så krävande uppgift som
Brahms’ d-moll-konsert, minnas helt
säkert med vilken förtjusning denna debut
mottogs. Sina studier i pianospel hade
Stenhammar idkat för Rich. Andersson; i
komposition för Dente, Hallen och
Sjögren. Redan samma år uppfördes
tjugoett-åringens kantat för soli, kör och orkester
Prinsessan och Svennen (K. A. Melin),
ett, så vitt jag efter så lång tid kan erinra
mig, behagligt och välklingande verk,
präglat av smak och förfining och detta
»blonda» svenska tycke som i det hela
återfinnes i tonsättarens tidigare alstring.
Även textvalet tyder på en
lyrisk-roman-tisk läggning.
Efter ytterligare pianostudier i Berlin
1892—93 uppträdde Stenhammar å nyo
på en av Operans symfonikonserter både
som tonsättare och pianist med sin
b-moll-konsert (utgiven som op. I).
Framgången var storartad, och konstnären blev
med en gång en förgrundsfigur, ett av våra
bästa namn på musikens område. Kort
tid efteråt spelade han sitt nya verk i
København och Berlin och mötte det
livligaste erkännande. — Likt ett konstens
söndagsbarn, en ung Aladdin, hade
Stenhammar börjat sin bana, som lovade att
bli mer än vanligt lysande. När
Konst-och industriutställningen i Stockholm 1897
öppnades, var det han som fått det
ärofulla uppdraget att komponera
invigningskantaten till Carl Snoilskys vackra och
glansfulla text. Hans opera Tirfing,
avsedd att givas i samband med vårt
operahus’ invigning, kunde först i december
samma år komma till uppförande. Bland
övriga större verk från 1890-talet är att
nämna kantaten Snöfrid (V. Rydberg).
Innan ett försök göres att i korta drag
framhålla huvudlinjerna i Stenhammars
tonsättaregärning må här kastas en
återblick på vad han givit som utövande
konstnär. Bland våra pianister var han
facile princeps. Sin högt utvecklade
teknik ställde han endast i ädla uppgifters
tjänst. Ytterligt enkel och anspråkslös i sitt
framträdande beredde han sina åhörare
musikaliska högtidsstunder, vare sig han
tolkade en Mozarts, en Beethovens eller
sina egna pianokonserter. Beethoven stod
hans hjärta nära, och honom spelade han
med förkärlek. Mozarts pianokonserter,
varav flera höra till mästarens allra
yppersta verk, förekomma allt för sällan på
programmen, de erbjuda ju ej en virtuos
tillfälle att glänsa med en högt utvecklad
teknik. Flykten, lättheten, behaget, men
även vemodet och allvaret hos Mozart
återgav Stenhammar kongenialt. Medan
han mindre ofta uppträdde som
solopianist, ägnade han sig, som den äkta konst-
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
