Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Svante Arrhenius. 19/2 1859—2/10 1927. En universell kulturinsats på äktsvensk grund. Av Carl Benedicks. 1. Lärdomens vådor. — Lärdomens gagn - Vid en kanal i Languedoc. Av Arvid Mörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Benedicks
taren bekant —■ aldrig rönte någon
uppmuntran, var hans pianospel. Detta bedrev
han ■— åtminstone fjärran från hemmet
— med en förvånande ledighet, men —
det vore ej sanningskärt påstå annat —
utan synnerlig känsla. Det var något av
draglåt på handklaver.
Som föreläsare visste Arrhenius
ständigt att väcka intresse — ehuru
dispositionen och framförandets klarhet ej alltid
voro höjda äver varje klander.
Överhuvud hade Arrhenius den sanna
förmågan att väcka intresse; inledningen
till sin nyss nämnda, sista bok slutade han
med orden: »Jag hoppas att genom
följande framställning kunna i någon mån
väcka den svenska allmänhetens intresse
för kemien, som i högre grad än någon
annan vetenskap ligger till grund för
nutidens materiella kultur.»
Säkerligen lyckades han även häri
bättre än någon annan och detta kanske
därför att han tog" vetenskapen cum granö
salis och ej var alldeles främmande för
det inledningsvis berörda talet om ali
kunskaps osäkerhet och fåfänglighet •—
kanske därför att han, med Henricius
Cornelius Agrippa, såg vetenskapens
främsta mål i att skänka människan
livgivande idéer och kunskap i nyttiga ting
— därför att han levde i f ö r s t å
n-d e t.
Till grund för-ovanstående ligga delvis tvenne förf:s tidningsartiklar: i Aftonbladet den 16. 2.
1919 (till Arrhenius’ 60-årsdag) och i Sv. Dagbladet den 3. 10. 1927. Använts ha här vidare
artiklar, speciellt av The Svedberg i Svenskt biografiskt lexikon.
VID EN KANAL I LANGUEDOC
Av ARVID M Ö R N E
Mitt hjärta fylls av färgers lust och kval.
Jag fann dig dock till slut, soldränkta söder!
Blå flammar skyn, platanens grönska glöder,
och allt är syner i en blank kanal.
Där speglas klappbrons byk så vit, så sval,
fast luften, dallrande, sin hetta öder.
Där himlen, bristande, en stjärna föder
var kväll på bädd av bleknande opal.
Där träder natten varje hjärta nära
i silverglansen av en måneskära,
i blänk från Karlavagnens tistelstång.
Vad sammansyn av evigt skilda zoner!
Vad himmelsk fröjd i näktergalens toner!
Vad mänsklig sorg i grodans sträva sång!
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
