Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ave atque vale. Elegi över Charles Baudelaire. Av Algernon Charles Swinburne. Översättning av Frans G. Bengtsson
 
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
        dolt blommande i aldrig andad natt:
        all girig åtrås gömda skörd och skatt,
synd utan form och namnlös lusts extas;
        där slagna själars gråt går ouppväckt
        ur sömn som synernas tumult förskräckt;
och var synds bild såg du i magiskt glas
        av sin art ångest täckt.
O sorgsne ande, du som sömnlös brunnit
        av törsten efter sömn, blott sömn, ej mer
        av liv, ej mer av åtrån livet ger —
nu sen till skumma gudars hägn du hunnit
        med själ och kropp och allt som närt din sång,
        är allt nu tryggt från kärlekens förfång,
sen lustan nu från heta bett dig spar
        och hennes läppar evigt slutits tätt?
        Är allt nu väl, där lika smärtlöst lätt
själ skiljs från kropp, som daggen droppar klar
        från kalken som den vätt?
Ja allt är väl; all början och fullkomning
        är ett för dig, som nu fullkomnat allt.
        O brodershand ej tryckt, o skuggestalt,
för dig ej mer av sol, blott natt och domning,
        ej möda, ej triumf, ej frukt, ej doft,
        blott vissna kvistar och en handfull stoft.
O ögon, där allt ljus av liv som fanns
        nu stillnat, ägen sömnen som ert ljus,
        sen dar ej väcka er, ej vingesus
från nätters flykt, ej någon återglans
        från själens tomma hus.
Sen nu allt ändats, sen ej dar mer brinna,
        sen all sång släckts, all dröm förflyktigats,
        har du som älskare nu funnit plats
vid knän och fötter hos en gigantinna,
        så överskyggande, så lugn och blid
        som här i din vision? Har nu en frid
skänkts dig av skuggan av jättinnebröst,
        lemmar i sömntyngt majestätiskt fall
        och lockar som i mörkt högtidligt svall
ha kvar en doft från bergens urskogshöst,
        från vind bland regntung tall?
Har du mött någon drömsyns bild och likhet,
        o mörka blomsters mästare? Vad ört,
        vad sådd har du sett gro, vad skönjt, vad hört
av salighet och sorg i skymningsriket?
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
 
