Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Bror Olsson som Napoleon i Madame Sans-Gène.
Och så var det inga mera under
höstterminen.
Pär Lagerkvist är en fin lyriker, men en
sådan som vill något dessutom. Vad det är
har han sökt säga i sina romaner och dramer,
och dessa har jag i sällskap med en hel del
andra litterärt intresserade förgäves sökt att
förstå. Kanske förstå icke är rätta ordet, låt
oss då säga: tillägna mig. Några av dem,
»Himlens hemlighet» och »Den svåra
stunden», har jag dock fattat och däri funnit en
oro och en ärlighet, som tilltalar. Av alla de
fem små stycken, som hittills givits på
Klubbteatern, anser jag Pär Lagerkvists Tunneln
vara den mest berättigade att uppföras, och
till detta stycke passar i allra högsta grad de
expressionistiska, konstruktivistiska plank-
och trappanordningarna och de grella, isiga
strålkastareffekterna.
Är man obotlig rationalist, om man frågar:
Kan man få lov att tänka sig stycket som en
hastig dröm i dödsögonblicket av herra i
frack, herrn som dog vid järnvägsolyckan
på väg till middag med en ung dam och
därför klädd i frack. Jag har litet svårt
för de toalettfrågor, som nuförtiden tyckas
uppstå i dödsriket, och den egendomligheten
att den döde får veta att han är död först
sedan han redan länge varit det. Den dödes
närmaste böra skonsamt underrättas om
dödsfallet. Måste man nu också skonsamt tala om
det för honom själv? Men som det heter, allt
sådant måste andligen dömas.
Alltså Tunneln handlar om en person,
i 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
