Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svensk essaykonst. Av Algot Werin. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveits k essay konst
sinnliga romantiken från 1800-talets
tidigare hälft. Men han gjorde det i en
uppsats där han levertiniserade och där han
lade i dagen en modern människas fulla
förståelse för sekelslutets dekadenta romantik.
Hans sinne för poesi har visat sig långt
starkare än hans doktrinarism, och han har
på ett utomordentligt sätt tolkat inte bara
Atterboms, Rydbergs och Topelius’ diktning
utan också Ola Hanssons och Karlfeldts.
I sin generation är han den ende som är
på en gång litteraturhistoriker och poet, och
detta skänker honom en särställning.
Skald och kritiker är också Anders
Österling, som i sin senaste essaysamling, Dagens
gärning, publicerat ett extrakt av sitt
kritiska författarskap i Svenska Dagbladet
under åren 1922—1926. Han behandlar där
mestadels främmande samtida författare.
Uppvuxen i Malmö, vår port mot
kontinenten, och utbildad i Lund vid en tidpunkt då
vinden kom från söder, har han alltid
uppehållit kontakt med utlandets litteratur. Som
begynnande poet tog han intryck av franska
och tyska modernister. Därom har han, i
förbigående sagt, själv berättat i en
festskrift tillägnad Ernst Norlind förra året.
Som litterär tolk har han med på en gång
mjukt och skickligt handlag överflyttat
många kostbara ting ur äldre och nyare
europeisk diktning till svenskt språk, och
så i »Fränder och främlingar» gett oss en
antologi utan motstycke. Skulle den poetiska
ådern sina, har han fortfarande i
dikttolkning och kritik uppgifter för vilka han äger
ovanliga kvalifikationer.
Det finns hos Österling en förening av
konstnärlighet, kunskaper och flit som är
mindre vanlig på våra breddgrader. Vi ha
i litteraturen såväl som annorstädes gott om
stora ansatser, talanger som stiga och falla
i en snabb kurva, genier som splittras.
Detta är så väl känt att det är banalt att upp-
repa det. Almqvist, som om någon var en
de stora anlagens man och som slutade som
brustet geni, fäste sig i några aforismer om
»den svenska nationens förhållande till
litteraturen» vid den otålighet och omåttlighet
som utmärka svensken i hans värv. Hans
valspråk är »aut Cæsar, aut nihil»; han vill
uträtta något storartat, och om deitta icke
lyckas, slår han sig till ro i ett soffhörn.
Det är en stolt taktik, men oförnuftig. »De
människor», säger Almqvist, »som icke likt
svensken vilja det omätliga utan endast det
måttliga, vinna till slut mycket mera».
En utvecklingsgång sådan som Österlings
hör hos oss till undantagen. Den är jämn,
den visar ingenting otåligt eller stormande.
I sin brådmogna ungdom var väl han också
exalterad och fladdrande, men med säker
instinkt fann han sin väg, och sedan har han
utan att överila sig eller stappla lagt under
sig den ena domänen efter den andra. Han
har förvaltat sitt pund väl. Det är i hans
väsen något sunt och försiktigt, som han har
gemensamt med bönderna i sin hemprovins.
Det är också något sällsynt balanserat hos
denne författare, som insupit doften från
giftiga Baudelaireska blomster och ändå
finner sig hemma i prosten Nicolovius’
lant-idyll. »Les fleurs du mai» och »Idyllernas
bok» stamma från skilda världar: som skald
tillhör Österling nu den senares, som
kritiker rör han sig alltjämt, intresserad och
sakkunnig, i båda.
Man skulle ibland hos Österling önska sig
ett allvarligare tag, en mer betvingande
analys. Men han är en angenäm och pålitlig
ciceron. Hans stil är alltid fint avvägd, hans
kritik måttfull, hans entusiasm dämpad. Vad
han skriver kännetecknas av ett reserverat
drag, vilket i och för sig inte är någon
för-fattardygd, men som tilltalar i en tid då
kreti och pleti ropa, gestikulera och vända
ut och in på personligheten. Hans prosa
bevarar också, trots mångårig journalistik, sin
artistiska fraicheur.
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
