Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Albrecht Dürer. Till 400-årsminnet av hans död. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
D ii r er och Pir khe ymer. Detalj
ur oljemålningen
Rosenkransfesten. Omkr. 1506.
Klostret Strahov, Prag.
från dessa år, torde visserligen, såsom det
uppvisats, vara byggt på humanistiska
föreställningar. Men dess visionära patos
och f j ärrsynen från molnrymdernas
höjd över berglandskapet har icke desto
mindre ett inre sammanhang med
apokalypsens fantasivärld. Direkt hämtat ur
denna, utan att vara en illustration till
själva boken, är kopparsticket
Rättfärdigheten, Bartsch 79, en manlig gestalt med
svärd och våg i händerna, sittande på
ryggen av ett lejon. Motivet med ansiktet
som övergår i eldsflammor är upptaget
från bladet med Johannes som skådar de
sju ljusastakarna.
Under åren närmast efter sekelskiftet
upptages Dürer starkt av konstnärliga
intressen. När exaltationen stillnat,
känner han behovet att ordna tillvaron i klara
och förblivande former, och de yttre
tillfälligheterna föra samtidigt i hans väg
venetianaren Jacopo da Barbari, som
initierar honom i de proportionsstudier åt
vilka han nu ägnar ett så ihärdigt intresse.
Man skulle vänta sig att denna nästan
abstrakta intellektualistiska inställning av
hans verksamhet skulle ha kommit de
patetiska synerna att försvinna. Och så
överraskas man av den väldiga visionen
av den beridne liemannen på sin
benran-gelshäst med den klämtande dödsklockan
om halsen, teckningen med inskriften
»Memento Mei» från år 1505. Denna
bild tillhör icke de senmedeltida
dödsdansernas gängse motivförråd utan har sin
upprinnelse i den apokalyptiska ryttare
vars namn är Döden. Det är endast i
överensstämmelse med en ny tids uppfattning
att den medeltida mumieskepnaden
avlösts av skelettet och att den rasande
vildheten hos Apokalypsens dödsryttare
efter-trätts av ett sammanbitet hot, som i sin
ofrånkomlighet och obeveklighet är vida
hemskare.
Teckningen är lika litet som något
annat betydande arbete av Dürer ett
artistiskt hugskott eller temperamentsfullt
infall. Den utlöser den verkliga
skräckstämningen inför pestens härjningar i
Nürnberg vid mitten av året 1505.
Denna epidemi har måhända i sin mån
bidragit till att Dürer på hösten nämnda
år ännu en gång drog över Alperna till
Venedig. Den andra venetianska resan,
som varade över ett år, kom att bilda epok
i konstnärens liv i en helt annan mening
än den första. Som trettiofemårig erkänd
mästare kommer han denna gång till
södern, förberedd på vad som skall möta
honom och fylld av lust att pröva sina
krafter i tävlan med de välska målarna.
Det har ofta framhållits huru tydligt man
ur Dürers brev från Venedig till vännen
Willibald Pirkheymer kan läsa ut den
snabba utvecklingen av hans personlighet
från den hedervärde tyske skråmästaren
till en självmedveten och levnadsglad
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
