Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den kyniske filosofen Krates och hans parodiska dikter. Av Gunnary Valley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den kyniske filosofen Krates
och hans parodiska dikter
Av Gunnar Vallley
»Min vän, du vet ej vilken makt en ränsel har,
ett mått lupiner och att sig om intet bry.»
Krates.
KRATES, Askondas’ son, var bördig från Thebe i Boiotien, och hans mannaålder inföll under den 113
olympiaden (328—325 f. Kr.). Ägare till en förmögenhet på icke mindre än 200 talenter ägnade han sin tid åt nöjen och överdåd. Men en teaterföreställning, som han en gång bevistade, kom honom att bryta med sitt föregående liv. Det var Euripides’ drama Telephos som på Krates utövade ett så mäktigt inflytande. Detta berömda, numera förlorade skådespel handlade om hur Heraklessonen Telephos uppsökte Achilleus för att bli botad för
ett sår, som denne en gång tillfogat
honom ; ty ett orakelsvar hade upplyst
honom om att endast den som sårat honom
kunde göra honom återställd. För att
icke bli igenkänd av sin fiende hade
Telephos anlagt en usel mantel, i ena handen
höll han en tiggarstav och i den andra en
tarvlig matsäckskorg samt en kantstött
dryckesmugg. Denna tavla, som Euripides
sin vana trogen utmålat i de starkaste
färger, gjorde ett outplånligt intryck på
Krates. Långt ifrån att finna Telephos
löjlig i den eländiga utstyrseln, något som
däremot var fallet med Aristophanes,
vilken på flera ställen gycklat med den
euri-pideiske Telephos, beslöt Krates att följa
den tragiske hjälten i spåren. Telephos
var utstyrd som en kynisk filosof,
måhända uttalade han också i pjäsen kyniska
tankar och åsikter — i varje fall vann han
genom sin bild av filosofisk enkelhet
Krates’ hjärta. Trött på nöjen, vilka alla
lämnade honom otillfredsställd, kände denne
det med ens som en befrielse att få lämna
sin rikedom och ikläda sig tiggar manteln.
Här var en omvändelse av samma slag,
varpå kristendomen känner så många
exempel. Om Krates levat tusen år
senare, hade han blivit munk, efter sin död
måhända helgon; nu blev han kynisk
filosof. Och fylld av ögonblickets känslor
påstås han ha ilat till torget (tusen år
senare hade det varit till en kyrka) och
utropat med hög röst: »Krates befriar
Krates!»
Sedan den nyomvände skänkt bort sin
förmögenhet — enligt en annan uppgift
deponerade han den hos en bankir med
överenskommelse att pengarna skulle
utbetalas åt hans söner, om de blevo
vanliga borgare, men fördelas bland folket.
Litteratur: Diogenes Laërtios, De vitis, dogmatibus et apophtegmatibus clarorum philosophorum.
— H. Diels, Poetarum philosophorum fragmenta.
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
