Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hippolyte Taine. 1828—1893. Af Paul V. Rubow - II. Forfatterskabet - Svensk essaykonst. Av Algot Werin. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pa ul V. Kubo tu
at en frembringende Aand har produceret
nye Teorier efter sit 30te Aar. Hos mange
er Tankerne først kommet til Udfoldelse
langt senere, hos nogle, som Kant, i en høj
Alderdom, men det skal endnu bevises at
nogen har dannet helt nye Formler paa et sene-
re Alderstrin end Taine. Man kan da atter
ikke indrømme, at Taine var en
stillestaa-ende Begavelse, siden han langt over Midten
af Trediverne kunde forøge sit Tankefond
organisk med nye Skatte.
Sv ensk ess ay konst
Av Algol W er in
-ET VORE frestande att
avhandla cynismen i den
samtida litteraturen. Man skulle
då först söka uppspåra dess
källor. En åder leder tillbaka till åttiotalet
med dess behov att gå människor in på livet,
att avslöja, att nämna sakerna vid deras
rätta namn, att kalla en katt en katt och
Rolet en skälm. Strindberg är föregångaren
här som i mycket annat. I sitt tidiga
umgänge med artister och läkaraspiranter,
vilka var på sitt håll äro vana att blotta folk,
lade han sig till med ett osminkat talesätt.
Överallt kom för övrigt denna vassa,
oför-blommerade ton från naturvetenskaperna
och medicinen in i litteraturen. Läkaren var
en tidens man, den stående representanten
för det desillusionerade, klara och cyniska
betraktelsesättet.
Men cynismen har hos oss också andra
anor. Det akademiska livet förenar i sig
sedan urminnes tid de klaraste motsatserna:
retorik och ceremonier å ena sidan,
frispråkighet och nonchalans å den andra.
Studenten är en Diogenes, en fattig fan och en
stolt filosof, som är i stånd att förbluffa
världens herrar med en fräck replik. Juntan
i Uppsala och Härbärget i Lund äro
minnesvärda säten för beskt skämt och oslipade
levnadsvanor. Traditionen har fortsatts på båda
hållen. Det moderna krassa skämtet har ett
studentikost ursprung: hos Karlfeldt glittrar
det till, i Falstaff Fakir och Albert
Engström fick det durkdrivna utövare. I Lund
ingingo litterärt åttiotal och studentikos
radikalism förening och bildade i
Lundabo-hemen en sentima motsvarighet till
Härbärget. Ledaren Bengt Lidforss utbildade stilen
med verkligt mästerskap. I Vilhelm
Ekelunds essayer träffar man ännu rudimentära
rester av den. Hos Torgny Segerstedt, sådan
man lär känna honom i »Människor och
händelser», är den misantropiska livssynen, den
studentikosa och hänsynslösa tonen på ett
säreget sätt förenad med akademisk retorik,
patos och flykt.
Man skulle sedan eventuellt söka komma
till ett slutomdöme. Det är inte tal om att
inte den cyniska reflexionen ibland är av
nöden: den rensar luften, den verkar som ett
beskt och hälsosamt medel ovanpå för
mycket sötsaker. Åttiotalets buttra
sanningssägare hade en uppgift att fylla. Cynismen
är som en probersten, med vars hjälp man
skiljer ut det halva och oäkta. Men så fort
den stereotyperas och blir till jargong,
förlorar den i värde. Ernst Ahlgren, som
gjorde duktiga ansträngningar att anpassa sig
efter tidstonen, brast till slut ut: »Jag
känner hur man blir sämre och mera tom av
Torsten Fogelqvist: 7yfier och tänkesätt. Albert Bonnier.
August Brunius: Engelska kåserier. Albert Bonnier.
Olle Holmberg: Madonnan och Järnjungfrun. Albert Bonnier.
Knut Hagberg: Världens barn. Norstedt & Söner.
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
