Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Walter Scott. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
med honom, vore the poet laureate,
Robert Southey, ytterst prisad av alla såsom
människa, fast såsom författare numera
betydligt förmörkad. Men även själve
Southey är i jämförelse med Scott en från
; genomsnittsmänsklig synpunkt excentrisk
figur, i detta ords bokstavliga betydelse.
Ty Southey satsade sin personlighet
uteslutande på sitt författeri, var helt och
hållet skriftställare, helt och hållet lärd,
intet annat — en figur som inte kunde
tänkas utanför sitt bibliotek, typen för den
flitige och systematiske litteratören med
sitt genomförda dagliga litterära
arbetsprogram : episk poesi på morgonen,
biografi och historia mellan lunch och
mid-’dag, lyrik och tidningsartiklar efter kaffet.
Det var säkerligen främst med tanke på
Southey som Byron, hans hjärtlige ovän,
i en strof i Beppo konstaterade:
One hates an author that’s ali author, fellows
in foolscap uniforms turned up with ink...
Han skulle aldrig kunnat säga något
liknande om Scott (även om man
förutsätter misshumör mellan dessa båda,
vilka alltid kommo bra överens sedan Byrons
ungdomsilska i English Bards stökats
undan) ; ty Scott framstår inte för fantasin
exklusivt såsom författare, utan först och
främst såsom människa, i det fallet lik
Byron själv. Och ändå var Scott
säkerligen minst lika flitig skribent som Southey
— hopskrev och ederade allt som allt
uppemot tvåhundra volymer och framlevde
kanske lika mycket av sitt liv i sitt
bibliotek som han. Totalimpressionen blir ändå
för Scotts vidkommande en helt annan.
’Jag har tillbragt mitt liv vid
arbetsbordet’, konstaterade någon gång Napoleon
enkelt och flärdfritt, och detta må vara
sant nog så att säga rent statistiskt men
ger ändå alis inte något tillfredsställande
intryck i hans fall: essentiellt blir han
aldrig någon pennfäktare, hans existens
aldrig någon skrivstolsexistens, även om
han skulle övertrumfa flertalet
professionella författare i fråga om antalet timmar
ägnade åt skrivgöromål. Det är i någon
mån samma förhållande med Scott: han
är en i allo normalt och harmoniskt
agerande, normalt värderande människa,
ingen specialist, ingen enbär auktor; i
summan av hans liv — ett liv ägnat åt
ämbetsgöromål, familj, umgänge, slottsbygge
och skötseln av ett gods — är den
litterära aktiviteten, trots häpnadsväckande
energi och omfång, endast en förströelse
jämsides med åtskilliga andra. Att skriva
romaner var ett livsinnehåll för honom —
och efterhand ett alltmer betydelsefullt
sådant — men aldrig ens tillnärmelsevis
ett livsinnehåll av allt uppslukande
karaktär. Skotska antikviteter utgjorde ett
annat; ett annat sysslandet med att inreda
Abbotsford; ett annat att vara en
patri-arkalisk sheriff, en välbeställd godsägare
och en god husbonde för folk och fä. Av
denna hans mångfaldighet, hans vägran
att existera övervägande såsom litterär
specialtalang, skänkes åt hans liv den
rikedom och deti prägel av överallt
förefintlig andlig valör, som gör att hans livslopp
trots sin relativa händelselöshet ■— ty
bortsett från den stora finanskatastrofen
rymmer det knappt flera specifika händelser
än första bästa skrivbordsmänniskas
existens — med lätthet förslår att fylla ut en
sådan jättebiografi som Lockharts. Att
grunda en självständig ättegren, att själv
komma att stå som stamfader till en
familj Scott of Abbotsford, var kanske hans
mest lidelsefulla personliga önskan; i
varje fall var det för honom viktigare än
någon som helst författarära. En sådan
åstundan och sådan vårdegradering, låt
vara sunt mänsklig i hög grad, måste
sägas bland litterärt folk av romantisk
observans vara en i hög grad märkvärdig
företeelse, kanske enastående. Man kan
knappt tänka sig Balzac systematiskt
skrapa samman medel till ett fideikommiss,
244 .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
