Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Walter Scott. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
likgiltigt eller underhaltigt innehåll skulle
en figur sådan som Scotts Ludvig XI
ensam vara nog för att sprida glans över
det hela. Bland romantiska
fursteskepnader från alla tider och litteraturer är
denne luggslitne Ludvig av Valois en
gestalt som aldrig skulle behöva riskera att
skymmas undan eller att trädas förbi
oigenkänd : den plirande statskonstvirtuosen
med en dager av grå fasa omkring sig,
den varlige och saktfärdige herrn med sin
bryska gemytlighet och sin konversations
ominösa torroligheter, vilka gärna glira åt
galgen till, är i sin genre ett mirakel som
få författare gjort efter och som ingen
överträffat. Att Scott har förmått skapa
honom till en humorist, låt vara en
humorist av allra strävaste art, är kanske det
mest beundransvärda av allt i boken; ty
humor är vad som minst av allt kan
uppspåras i Scotts huvudkälla, hos Philippe
des Commines; och även om grovheterna
i Cent Nouvelles Nouvelles genom en
vidhjärtad tänjning av terminologin skulle
kunna fås in under denna benämning, är
det likväl humor av en art som Scott
alldeles inte kunde ha någon användning för.
Sedan man stiftat bekantskap med kung
Ludvig hos Scott, är det omöjligt att i
någon detalj tänka sig honom
annorlunda än i hans version. Om man efter
läsningen av Quentin Durward går till
Commines, kung Ludvigs pietetsfulle
krönikör och mångårige högtbetrodde
medhjälpare i många invecklade politiska
prati-ques, kan man inte undgå att finna att
hela hans framställning, och särskilt hans
dimmigt vördnads fulla teckning av
kungen, gör ett relativt intryck av blek
overklighet och tredjehandsmässig brist på
substans, liksom om man i hans text inte
hade framför sig annat än en ytterst
urvattnad och illa tillsuddad kopia av Scotts
ovanskliga original.
Scott debuterade som bekant tre gånger
såsom romanförfattare i tre olika huvud-
städer : 1814 med Waverley i Edinburgh,
1821 med Ivanhoe i London, 1824 med
Quentin Durward i Paris; varje gång lade
han ett nytt konungarike för sina fötter.
Dessa tre epos med respektive skotskt,
engelskt och franskt ämne blevo hans
mest bländande triumfer; och alla dessa
tre höra till övervägande delar till hans
mest romantiska verk, liksom också fallet
är med hans försök med ytterligare en
fjärde miljö, österlandets, i The Talisman,
även den en av hans bästa ögonblickliga
succeser. Hans talrika verk med mera
lokalskotska ämnen blixtrade inte fram på
firmamentet med fullt sådan kometglans
som dessa; de voro av tyngre struktur och
på det hela taget mera realistiska.
Efterhand inträdde en förskjutning i den
inbördes värderingen av dessa båda
grupper, den mera romantiska och den mera
realistiska: kritikens allmänna mening
blev efterhand den, att Scott var mest
sig själv och mest till sin fördel när ’hans
fot var på hans egen hed’, för att citera
hans Rob Roy: det specifikt Scottska
elementet tunnades i hans verk ut i direkt
proportion till deras miljös avstånd från
Skottland. Romaner innehållande dels
hu-moristiskt-realistiska praktstycken ur
skotskt folkliv, som t. ex. Old Mortality
och Guy Mannering, dels mera intima
drag av Scott själv från hans
mannaålder och ungdom, som The Antiquary och
Redgauntlet, lyfte sig så småningom upp
över flera bland de stora ögonblickliga
glansnumren. En del av dessa begynte
också att dala, — The Talisman först och
mest för att till sist bli uteslutande en bok
för pojkar; därefter också Ivanhoe.
Quentin Durward lydde inte den allmänna
lagen, beroende på att den rent artistiskt
är ett mästerverk på ett mycket högre plan
än någon annan av hans romaner: det är
utan tvivel dess förtjänst, att Scott på ett
ställe i Flauberts brevväxling, där denne
förklarar sig djupt road av Pickwick Pa-
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
