Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Operans spelår. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agne Beijer
ett utslag av. Vi ha lätt nog ändå att falla
offer därför.
Vid sidan av Klangen i fjärran, vilken
som nämnt spelades endast ett fåtal gånger,
erbjöd operans höstsäsong föga av intresse.
Partiella nyinstuderingar av Mefistofeles och
av Trubaduren tilldrogo sig icke någon större
uppmärksamhet, och den nye balettmästaren
Jan Cieplinskis redan i och för sig
otacksamma försök att rätta till den misslyckade
koreografien i de under föregående säsong
med så mycken kostnad uppsatta
Grüne-waldsbaletterna rann ävenledes ut i sanden
— Stravinskis Eldfågel måste nedläggas
redan efter första föreställningen, därför att
vederbörande icke försäkrat sig om rätten till
det nödvändiga notmaterialet.
Tyvärr blev icke heller reprisen av
Rangströms Kronbruden, där huvudrollen denna
gång förträffligt återgavs av Brita
Herz-berg, den publikframgång som verket ur alla
synpunkter förtjänar att bli. Kronbruden är
obestridligen rent sceniskt det starkaste verk
som vår fattiga inhemska musikdramatik
äger. Det innebär ingen nedsättning av
Rangströms musik om man tillerkänner Strindberg
mesta äran härav. Finkänsligt och
inspirerat har Rangström spunnit sin tonlyrik
kring det alltjämt lika levande och
gripande Strindbergska dramat. Om också
Kronbruden icke ger de egentliga
operahabituéer-na den förströelse och den sinnesfröjd de
söka, är dock verket i sig självt tillräckligt
betydande för att draga sin egen publik till
teatern. Den publiken finns utan tvivel, men
den har olyckligtvis sällan sina vägar förbi
operan.
Nyåret bragte däremot slag i slag tvenne
både betydande och fullt tillräckligt
sensationella nyheter som tyvärr i någon mån
kommo att konkurrera med varandra om publikens
intresse: Puccinis Turandot och Verdis
Ödets makt.
Den åldrande Puccini hann aldrig själv
avsluta det verk som skulle bli hans sista.
Slutduetten och de sista sidorna i partituret
äro utskrivna av annan hand,
kompositören F. Alfanos. Ett någorlunda övat öra
har ingen svårighet att märka var skarven
332
Fot. A huber g & Preinitz.
Turandot. 2:a akten. Dekoration av J o n-An d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
