Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Tessinarnas konst. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andreas Lin db lom
Stockholms slott. Portalen
mot Lejonbacken.
mera av, om icke slottsbranden inträffat.
Vad som sedan följde, är så allbekant, att
det ej behöver upprepas; nog av att
slottet i sin tessinska skepnad, med undantag
för en del tilltänkta skulpturer på taket,
stod färdigt till sitt yttre på 1730-talet –—
post tot discrimina.
Om vi jämföra sonen som arkitekt med
fadern, så slår oss först och främst, hur
mycket osjälvständigare han är. Man kan
utan större möda bit för bit plocka
samman Stockholms slott av italienska palats.
Jämför exempelvis östra fasaden med dess
pilastrar, fönsteromfattningar, taklister
och balustrer med Berninis Palazzo
Ode-scalchi, eller iakttag, hur norra portalen mot
Lejonbacken är så gott som kopierad från
Palazzo Sciarra, o. s. v. Ett dylikt
konsthistoriskt puzzle — vars värde icke bör
överskattas —- vore, med ett’ eller annat
undantag, omöjligt att praktisera på den
gamles verk. Det har dock med rätta
hävdats, att Tessin d. y. ej gjorde anspråk på
Portal å Palazzo Sciarra
i Ro m.
originalitet i vår bemärkelse, att han
tvärtom såg sin största ära i att kristallisera
fram och utnyttja det bästa av det antika
formarvet i dess från renässansen ärvda
gestalt. »Hans snille är syntetiskt», säger
Josephson, vår främste kännare av den
yngre Tessin. Att denne är ett
konstnärligt geni, därom är icke tu tal, mén hans
genialitet är icke nyskaparens; han
imiterar visserligen ej i helheten, men han
bygger dock en god del av sin konstnärliga
existens på lån. Olikheten mellan fadern
och sonen ligger just däri att medan den
förre i regeln försöker nyskapa på
grundvalen av sitt klassicistiska kunnande, så
inskränker sig sonen merendels till ytterst
skicklig och smakfull kombination av äldre
arkitekturverks motiv, vilka på ett
överlägset vis enas till nya, ur helhetssynpunkt
självständiga verk. Tessinarna, far och son,
äro intressanta exempel på den i
konsthistorien ej ovanliga motsättningen mellan en
mer personlig men ringare begåvning och
414
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
