Ord och Bild / Trettiosjunde årgången. 1928 / 433 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En svensk rikshistoria. Av Adolf Schück

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sverige fria händer i kampen mot dessa. Att
ur moralisk synpunkt särskilja, vad som var
berättigat av Karl Gustavs erövringspolitik
är fåfäng möda, huvudsaken är att förklara
den och att utreda de för konungen
bestämmande motiven. Det är dylika synpunkter som
varit vägledande i Jacobsons välskrivna
framställning av detta korta men händelserika
skede.

Georg Wittrock.

Gustaf Jacobson.

Rudolf Fåhræus.

Den senare karolinska tiden — Karl XI:s
och Karl XII:s regeringar — har liksom
tidigare skildrats av rektor Rudolf Fåhræus.
Såväl ur inrikes- som utrikespolitisk
synpunkt är ju denna period ytterst skiftesrik.
Den omfattar ju såväl adelsväldets fall och
enväldets uppkomst som hävdandet av den
svenska Östersjöstatens bestånd och dess
undergång. Det är en stor svårighet att på ett
begränsat utrymme skildra de tvära
omkastningarna i den svenska politiken och att
referera de upprörda riksdagsdebatter, som
uppstodo i anledning av förmyndarräfsten
och reduktionen. Författaren har på
tillfredsställande sätt löst denna svåra uppgift. Ur
stilistisk synpunkt är visserligen
framställningen av Karl XI föga medryckande, men
måhända inbjuder konungens karga och
inbundna personlighet icke till någon livligare
karakteristik. Fåhræus’ sakliga och gedigna
framställning av Karl XII:s historia är fri
från de överdrifter, som stundom utmärka
de arbeten, vilka ägnats denne konungs
regering. Man märker särskilt, att författaren
omsorgsfullt sökt tillgodogöra sig de senaste
resultaten av Karl XII:s-forskningen och
att han, med all rättvisa åt dess nya
synpunkter, undvikit att låta sin framställning
få karaktär av apologi. De olika
synpunkterna på de talrika politiska och strategiska
problemen — väl kända för dem som tagit del
av Hjärnes, Stilles och Ernst Carlsons
forskningar — refereras fördomsfritt, och själv
söker författaren intaga en på en gång
förstående och medlande ståndpunkt i de
omstridda spörsmålen. Trots Karl
XII:s-forskningens stora landvinningar finnes ännu
många föga utredda episoder i den gåtfulle
krigarkonungens skiftesrika historia, särskilt
beträffande dess sista skede, som domineras
av Görtz’ vittomfattande utrikespolitiska
projekt. Och ännu saknas en utförlig Karl
XII:s-biografi — den som författats av Hjärne är
ju i sitt ofullbordade skick blott en torso.

Professor Ludvig Stavenows
framställning av frihetstidens och den gustavianska
tidens historia är i det stora hela den samma,
som författaren publicerade i den närmast
föregående upplagan av serieverket, där den
utgjorde ett av de mest värdefulla och
välskrivna partierna. Såväl genom sin stränga
objektivitet som genom sin fint utmejslade
stil äro Stavenows bägge delar alltjämt att
betrakta som några av de förnämligaste
prestationerna inom nutida svensk
historieskrivning. Högst står givetvis »Frihetstiden»,
som, även om den i viss mån bör betraktas
som en syntes av C. G. Malmströms
grundläggande arbete om samma period, likväl i
hög grad präglas av en självständig
uppfattning, grundad på egna djupgående
forskningar. Stavenows framställning utmärkes av en
djup förståelse för frihetstidens
uppbyggande arbete och dess hävdande av svenska
folkets självbestämmelserätt, sedan det kungliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>