Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
uppträdde i baletten »Pandora», eller rättare
repeterade sin roll, var hon så ohistorisk i
linjerna, att ej bara Axel Oxenstierna och
Magnus Gabriel De la Gardie utan även
hennes furstlige gilj are Karl Gustaf skulle ha
svurit över något så efter 1650-talets
estetiska dräktkodex omöjligt som hennes raka
linjer i denna dräkt, i vilken hon, om man
alldeles frånser det historiska, var mycket
tilltalande.
»La prisonnière» av Édouard Bourdet, här
kallad Den fångna, gavs på Komediteatern.
Det finns i Frankrike något som kallas
»la publicité de la vitrine». Vissa tavlor
och gravyrer äro av den art, att de ej lämpa
sig för skyltfönstrets offentlighet. Själva
akustiken och optiken på en seen gör att
både yttranden och handlingar där få något
alldeles särskilt understruket. Det är en
ytterst ömtålig sak att censurera teaterpjäser
— hos oss, som icke ha statlig censur,
ligger ju avgörandet hos teaterdirektörerna —,
och den blir ej mindre svår denna sovring av
det som kan tåla rampljuset, då fråga är
om ett land som vårt, där bruket är att de
yngsta småflickorna få följa med på vilken
pjäs som helst, åtminstone i en utsträckning
som är otänkbar i Frankrike. Det är föga
hjälpt med att man ej tillåter barn på tolv
eller till och med på femton år att se en
alldeles olämplig sak. Det är väl egentligen
ungdom på omkring tjugo det är frågan om, och
det torde väl i våra dagar vara litet svårt
att hindra manlig och kvinnlig studerande
ungdom, som snarare »draga upp
riktlinjerna» för sina föräldrars sexuella liv och
eventuellt hålla föreläsningar om senilitet och
sexualitet, från att se en enligt bemälda
äldres åsikt olämplig pjäs på en teater.
Den i hela Europa så omdebatterade
pjäsen Den fångna behandlar en ung flicka,
sedermera fru, som kommit under en annan
och gift dams erotiska herravälde. Paulus
fördömde dylikt på sin tid. Man må aldrig
så mycket gilla, att kloka, sunda och rättvisa
psykologer och fysiologer lidelsefritt och
humant skola betrakta och behandla dylika
företeelser, så måste man väl dock erkänna, att
sådana utredningar knappast lämpa sig för
offentliga föreställningar. Sedan detta är
sagt, erkännes villigt, att stycket var korrekt,
att det ytterligt ömtåliga ämnet icke
behandlades på något stötande vis. Mademoiselle
Irène Moncel, sedermera Madame —■ fru Alice
Inga T i d b l a d som Billie Moore
i Broadway.
Eklund •—- gifte sig för att komma ifrån sin
olyckliga lidelse för Madame Aiguines ■—■ den
senare var endast omtalad på scenen. Irène
spelades med den kultur och den smak, som
utmärker den sympatiska skådespelerskan.
Men ali denna välklingande melankoli blev i
alla fall något tröttande på längden. Spelet
var gott. Monsieur Moncel, Irènes far, herr
Sture Baude var en något preciös diplomat,
fransk på rätta sättet och naturlig ur fransk
synpunkt. Maken Jacques —■ herr Einar
Axelsson — föreföll kanske något onödigt mycket
valpig. Hans älskarinna Francoise —■ fröken
Stina Seelig —, en nätt och vital liten
kvinnsperson, tröstar honom kanske väl hastigt för
hans olycka. Och lilla syster Gisèle —■ Mimi
Pollak —■ är alldeles naturlig. Det är inte lätt
att vara naturligt oskuldsfull på scenen.
Jag tittade mig omkring i salongen under
pauserna. Många, som ej borde varit där,
hade kommit dit, säkert oftast av misstag och
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
