Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Två elegier av Tibullus. Från latinet av Ivar Harrie - Ibitis Aegaeas... - Asper eram...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två elegier av Tibtillus
Så går kvällen sin kos, och tärnorna över sin sykorg
dåsa, och spånaden snart glider ur domnande hand . . .
Då skall jag komma, och ingen på förhand skall buda min ankomst —
nej, som från himmelen sänd skall vid din sida jag stå.
Yrvaken spritter du till, fritt svallar håret om kinden ■—
ila på naken fot, Delia, rakt i min famn!
Så är mitt hjärtas bön: må Auroras rosiga fålar
låta den dagens sol snart för vår lycka gå opp!
A SPER ERA M ...
(Tibulli lib. /, carmen 5.)
Ja, jag gjorde mig hård, skilsmässan bar jag med lätthet . . .
nu är förstummat mitt skryt, nu är min käckhet förbi.
Svindel beta’r mig: likt snurran, som piskas fram över marken
flinkt av en barnhand på lek, virvlar mitt hjärta i kval.
Bränn min förmätenhet bort, ryck ut min skrytsamma tunga,
låt mig med gräslig tortyr plikta för orden jag fällt,
men hav misskund med mig — vid den lycka vi njöto förstulet
ber jag, vid Venus, vid allt förr i min famn du förnam!
Minns du den gång du låg sjuk i feber med domnade lemmar —
då var det jag som ditt liv frälste med brinnande bön.
Jag lät bränna kring bädden det renande svavlet och lejde
häxan som kvad vid din säng galder med helande kraft,
jag såg till, att din sömn ej stördes av plågsamma drömmar,
trefalt offer av mjöl drev från ditt örngott dem bort.
Ofta med ullgarn om pannan och uppknäppt bälte i nattens
tystnad jag tre gånger tre böner till Hecate bad.
Jag har betalat din skuld till himmelens makter: en annan
njuter nu fräckt i din famn frukten av älskarens bön.
Ack, som den dåre jag var, jag drömde om lyckliga dagar,
blott du blev frisk — men en gud kom mina drömmar på skam:
»Vi ska bli bönder på landet: min Delia ute i logen
hjälper mig, medan vår säd tröskas i stekande sol,
fyller sin korg i min vingård med klasar och tappar på faten
glittrande must, som i dans trampats ur druvorna ut.
Boskapen lär hon sig lätt att räkna: och statarnas pysar
klänga i matmors kjol muntert med joller och skratt.
Punktligt åt åkrarnas gud vi för vinets trivsel en druva
offra, för grödan ett ax, slaktmat för getter och får.
Hon ska få härska, hon styr och ställer med allt henne lyster,
själv med glädje jag skall vara som luft i mitt hus.
Dit skall Messalla komma som gäst: de sötaste äpplen
väljer från dignande gren Delia ut åt min vän.
Hon skall betjäna vår gäst med den vördnad som höves en storman,
laga vår måltid och själv passa vid middagen upp ...»
473
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
