Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Leo Tolstoy och hans värld. Några drag. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leo Tolstoy, och hans värld
övernog för den som friskt och modigt ville
gripa verket an.
Han blundar för att de djupa skador, som
livegenskapen tillfogat den ryska folksjälen,
krävde ett hängivet arbete på lång sikt för
att kunna botas.
Nej, i stället för att söka klargöra för sig
de olycksdigra följderna av livegenskapen
och arbeta för deras undanrödjande, vartill
väl kärleken till det ryska folket främst bort
mana honom, valde han att apoteosera
musji-ken, ja, att göra den enkle mannen av folket
och hans behov till alltings mått. Samtidigt
sökte han, vars självaktning fått en hård
knäck av den instängda skuldkänslan, som ej
i det rätta ögonblicket fått uttryck i handling,
och som därför blivit i hög grad böjd för
människoförakt, misstänkliggöra allt och alla,
framförallt sina ståndsbröder. Med ali
ge-walt ville han göra dem skyldiga utan att
betänka, att det stora flertalet av dem
ingalunda hade klar insikt i den orätt, som genom
livegenskapen tillfogats det ryska folket.
Deras skuld var på det hela taget omedveten och
oförvållad. Det var en samhällsskuld, som de
fötts in i och vuxit upp i och knappast hade
någon fullt medveten, personlig del i.
Tolstoys musjikförhärligande, som skjuter
kraftiga skott redan i Sevastopolnovellerna
från åren 1854—1855, har emellertid icke
bara karaktär av på en gång botgöring och
försvarsinlaga, utan är även uttryck för hans
starkt ressentimentsladdade aversion mot
Västeuropa och allt västeuropeiskt. Ja, det
utgjorde Tolstoys stora insats i den
asiatis-mens process mot europeisk anda, som allt
sedan Peter I :s tid pågått i Ryssland och som
åtminstone för tillfället tycks ha slutat med
asiatismens triumf. I musjikens missbrukade
namn gick Tolstoy tillrätta med och
utdömde fullkomligt den europeiska vetenskapen
och kulturen, vars innersta intentioner
förblevo fullkomligt oförstådda av hans
livsbundna, salighetstörstande sinne.
Hans musjikförhärligande hade emellertid
rötter icke bara i det negativa, utan det var
ock ett lödigt uttryck för hans specifika
positivitet, hans intima samkänsla med
naturlivet. Musjikens dygder, sådana de framstå hos
Tolstoy, det är dock framförallt naturbarnets
dygder. Vad Tolstoy t. ex. redan i
Sevastopolnovellerna prisar hos musjiksoldaterna, det är
deras oheroiska tapperhet, deras allt
uthärdande, allt fördragande tålamod, deras
fata-listiska passivitet och från alla personliga
aspirationer fria dödsberedskap. Döden har för
Leo Tolstoy. Olje in å In ing av
Ilja Jefimovitj Re pin.
493.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
