Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Resor från ifjor. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resor fr å n ifj o r
Av Frans G. Bengtsson
I.
ÄR MAN LÄSER en
tidning händer det aldrig att
man gripes av vemod över
att vad man läser är något
högst förgängligt, levande endast en dag eller
två; så blir däremot lätt fallet när man tar
del av någon större mängd dagslitteratur i
bokform. Tjugosju volymer, författade av tre
damer och tjugofyra herrar samt utgörande
ett urval av fjorårets reselitteratur, har jag
nu samvetsgrant genomläst; bland annat som
de efterlämnat är också en sådan stämning
av sval sorgsenhet, vars existensberättigande
jag försöker komma underfund med.
Sannolikt är människonaturen inte ursprungligen
planerad och skapad för ett sådant värv som
sammanhängande genomläsning av tjugosju
volymer resor; överansträngning kan därför
tänkas föreligga; men därpå beror inte allt.
De förefalla redan gamla, de flesta av dem,
— skrivna för ett år sedan, hållna upp för
människors ögon en kort tid i förklarad
höstdager, sedan bläddrade i vid julen; och sedan?
Utan tvivel är det i flertalet fall deras lott att
sedan tagas omhand uteslutande av der Teufel
und die Statistik; på sin höjd dessutom av en
och annan försenad hopskrivare av kritiska
översikter. Ehew, fugaces . ..
De fly, de fly, o läsare, läsare,
i kapp med åren: kritikern, än så from,
förmår trots ali sin konst ej hindra
Hades att snabbt bli de flestas hemvist.
Att under läsningen ofta tvingas att
besinna sådant är något som i hög grad måste
stämma sinnet till melankoli; själva tryck-
svärtan, eljest ofta en god och eggande lukt,
blir plötsligt lik en kärv dunst från Styx’
förbiflytande vatten. Xerxes brast som bekant
i gråt utanför Sardes efter att ha hållit revy
med sin stora armé; när man frågade honom
vad som stod på, svarade han att han grät
vid den tanken, att av alla dessa tappra
hjärtan skulle om hundra år vartenda ett för länge
sedan ha upphört att slå. Med hur mycket
större skäl, tillfogar Schopenhauer, kan man
inte då brista i gråt inför någon katalog över
nyutkommen litteratur, när man betänker att
om endast tio korta år skall av allt detta inte
så mycket som en titel finnas kvar i någon
levandes minne. Detta är en sann och vis
reflexion; men varför gråter man då inte
överljutt när man läser tidningar, — ting så
flyktiga att de nästan hinna vissna i ens
hand? Frågan är naturligtvis så enkel som
möjligt: det hör till en tidnings väsen att vara
flyktig, under det att en bok enligt själva sin
materiella gestaltning bör rymma något av
varaktighet. Den är gjord för att bevaras,
för att sättas upp på en hylla och eventuellt
viel tillfälle åter tagas ned därifrån. Vårt
undermedvetande frågar oss sannolikt i regel
vid läsningen av en bok: Är detta något att
taga vara på? Finns någon möjlighet att
någonsin läsa detta en gång till ? Blir svaret
nej, inträder en allmän känsla av
otillfredsställdhet och löjlighet, beroende på
disharmonin mellan bokens materiella skepnad, som är
gjord för varaktighet, och dess andliga, som
med nöd uthärdar ett flyktigt ögonkast.
Endast med svårighet kan man föreställa sig
den känsla som skulle råda hos oss vid tid-
Hanna Rydh: Solskivans land. Natur och Kultur.
Hans Langlet; Rtff. Lars Hökerberg.
T. E. Lawrence: Uppror i öknen. Översatt av Sten Selander. Albert Bonnier.
Hugo Granvik: Strövtåg och itpplevelser i Centralafrika. Wahlström & Widstrand.
Eric Mjöberg: Huvudjägarnas land. Albert Bonnier.
Anna Lenah Elgström och Gustaf Collijn: U. S. A. Liv och teater. Albert Bonnier.
547
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
