Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Resor från ifjor. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resor från ifjor
skinande långt bättre och på ett långt mera
vederhäftigt sätt än andra solgudar, föga
upptagen av ovidkommande bestyr. Detta
särskilda fängslande ljus är inte något som en
gång för alla tillkommer Nillandet såsom
sådant: när den gamle mannen i båten slutar
att ro och den stora fornegyptiska
bilderboken tar slut, tar också detta skimmer slut;
efter Kleopatra får Egypten nöja sig med
skral genomsnittsbelysning.
Tack vare den omsorg med vilken de själva
utfört illustrerandet av sin historia, triumfera
i vår tid de gamla egyptierna ifråga om
popularitet över alla sina samtida och över
många yngre släkten; de ha lyckats tränga
längre än till fackmännen med sin stora
bilderbok. Allmänheten konsumerar nu villigt
ett nästan obegränsat antal framställningar
rörande deras historia, konst, religion och
dylikt, under det att åtskilliga andra folk,
kanske i och för sig lika intressanta, få nöja
sig med att i skymundaii vridas och vändas
av en och annan fundersam specialist.
Egypterna ha gjort sitt fortlöpande bildverk i
färg och sten så suggestivt och så
lättin-präglat, att även det minst ansträngda
studium av detsamma medför att någonting
hållbart stannar kvar hos den nyfikne, om inte
i form av värdefull begreppskunskap så
åtminstone i form av angenäm näring för
fantasin. Även i tillstånd av den
fullkomligaste själsliga indolens går det lätt att läsa
om egyptiska ting, emedan alltsamman
tämligen av sig själv blir bilder, under det man
även i tillstånd av ursprunglig vakenhet lätt
kan sövas av den strängt begreppsliga
atmosfären i någon historisk framställning av
moderna ting, emedan man därvid inte
orkar leta sig fram till verklig åskådlighet.
Intresset för egyptierna härrör sig inte från
deras enastående ålder; sumererna äro äldre,
påstå många, och likväl äro sumeriska ting
inte på långt när så omedelbart intressanta
som egyptiska. Detta intresse kommer sig
heller inte av deras höga kultur eller av
någon särskilt dramatisk historia eller av deras
många besynnerligheter; i allt dylikt
överträffas de utan tvivel med lätthet av t. ex.
kineserna, och likväl finns det säkerligen i
närvarande stund tio européer hjälpligt
orienterade bland Egyptens dynastier mot en
som har någon kännedom om Kinas. Allt
beror på den stora bilderboken, på den hjälp
den vanlige läsarens fantasi får av den.
Under senare skeden, när den tagit slut, börja
efterhand skrivna källor till dåtida egyptisk
historia produceras i allt större riklighet, men
dessa skeden förmå inte nu fånga något
allmänt intresse. Relativt få människor ha väl
någon större åtrå efter att få reda på vad
som eventuellt tilldragit sig i Egypten t. ex.
mellan det ögonblick då araberna brände
biblioteket i Alexandria och det ögonblick,
elvahundra år senare, då Bonaparte lät de
fyrtio seklerna blicka ner på sina
grenadiä-rer; likväl var Egypten stundtals ett stort
imperium och en betydelsefull kulturhärd
även under den tiden. Men dessa skeden
utgöra en oillustrerad och för fantasin obelyst
värld, åtkomlig endast via torra ord, och te
sig därför blottade på intresse, — oändligt
avlägsna i jämförelse med fornegyptiska ting.
Nästan alla människor känna till Echenaton,
den store reformatorn som uppfann en ny
religion, dyrkade solskivan, uppmuntrade
naturalistisk konst och med stor envishet, fast
med ringa framgång, försökte intressera sitt
folk för sina idéer. I alla sina verksamheter
utom en övertrumfas han strängt taget av
en sentida efterföljare på Egyptens tron, en
viss fatimidisk kalif från tiohundratalet vid
namn El-Hakim Biemrillah, som också
uppfann en splitterny religion, som vidare såsom
favoritföremål för sin tillbedjan utvalde
planeten Saturnus och som slutligen,
varaktigare till sitt inflytande än föregångaren,
allt fortfarande den dag som i dag är
dyrkas såsom gudomens definitiva inkarnation
av druserna på Libanon. Men vem
intresserar sig för denne krönte egyptiske
religionsstiftare nummer två? Vem förmår ens för
ett ögonblick ta honom på allvar eller i
honom se något mera än en avlägsen ’kuriositet
bland tusen andra? På sin höjd kan man få
höra någon världsfrånvänd gammal
historieprofessor tankfullt mumla att han är ’eine der
merkwürdigsten und räthselhaftesten
Persön-lichkeiten, welche die Geschichte kennt’. Den
stora bilderboken lämnar honom långt
utanför, som en borttappad skugga i en avkrok;
ingen magisk fornegyptisk soldager står
kring honom; han har ingen rymd att trona
i. Echenaton kan man däremot bli bekant
med ögonblickligen; efter kort tid kan man
få den uppfattningen att han är en viktig
personlighet och att ens bekantskap med
honom är skäligen ingående; och ändå är det
inte stort mera än en bild och några ytterst
torftiga biografiska notiser som man
överhuvudtaget kan få till livs om honom. På
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
