Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Resor från ifjor. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
grund av att den egyptiska historien
presenterar sig som ren åskådningsundervisning,
tillfredsställer den som få andra trots sin
ytterliga brist på historiska detaljer. En
fysionomi, en tronande gestalt, en räcka
namn och titlar, en och annan officiell tirad
på en tempelvägg, därtill i lyckliga fall ett
skrumpnat kadaver: det är ungefär allt som
historikern, även beträffande de mest
berömda faraoner, har att presentera såsom
utfyllnad mellan tvenne hypotetiska regeringsårtal.
Samma lilla rad av magra fakta paraderar
melankoliskt framför monumentalgestalterna
i vilken egyptisk historia man än får tag på.
Likväl känna vi oss ganska nöjda : i så
mycket högre grad tillfredsställande är en
bildvärld än en begreppsvärld. Vi bläddra i
bilderboken en stund, få ett allmänt intryck av
en mycket klar och handfast värld med
bestämda konturer och orubblig soliditet; vi
betrakta dessa gamla egyptier, lugnaj inför
livet och inte alltför ängsliga inför den död
de till egen belåtenhet lyckats övervinna; vi
upptäcka gravitetiskt välvilliga gudar i var
vrå, goda nattvakter i en väl organiserad
tillvaro; vi se den långa räckan faraoner dra
förbi i högtidlig enformighet, en procession
utan ände av stenprofiler, fjädervippor,
uræusdiadem; -—• och sedan vi gjort detta,
och därutöver inte gjort mera än tittat på
några torra dynastilistor och lyssnat till
några tomma texter, ha vi en angenäm känsla
av att ha haft verklig beröring med
någonting som vi kanske bättre förmå behålla kvar,
och som möjligen skänker oss större nöje
än ali den vanliga historiska kunskapen med
sin apparat av formler, detalj f örknippningar,
abstrakta sammanhang och dylikt.
Doktor Rydh, som i sin bok skriver om
litet av varje rörande det nutida Egypten
och det forna, stannar under ett besök i
Kairos museum framför två favoritgestalter från
den adertonde dynastin. Den ena är
Hat-schepsut, mänsklighetens första
emanciperade dam; den andre är Echenaton,
mänsklighetens förste protestantiske teolog. Den förra
är otvivelaktigt värd ali beundran;
förmodligen ha mycket få kvinnor varit hennes likar
i handlingskraft och förstånd. För att bana
sig väg till tronen, till vilken hon hade
största arvsrätt, hade hon att manövrera med,
och hålla stången mot, inte mindre än tre
herrar vid namn Thutmosis, varav den ene
var hennes fader, den andre hennes
halvbroder, den tredje dels gemål, dels antingen halv-
broder eller brorson till henne. Detta
onekligen ytterst invecklade trekropparsproblem
löste hon glänsande och styrde länge både
land och Thutmosisar med kraftig hand,
trots att två av dessa voro storartade och
svårhanterliga män. Till sist lyckades
gemålen göra sig kvitt henne på något sätt —
det är också möjligt att hon dog en naturlig
död —; löst ur hennes grepp beträdde han
därpå omedelbart sin bana som Egyptens
störste erövrare. Författarinnan vill inte
förlåta honom, att han då såsom ensamregent
lät borthugga drottningens namn från de
monument hon rest under hans ungdoms
tof-felhjältetid. Säkerligen vore det fullt
förlåtligt om han bibehållit ett visst agg mot
henne; å andra sidan kan man erkänna att
sådant är småsint av en världserövrare; men
kan man inte helt enkelt tänka sig att det
uteslutande var mot kjolregementets princip
han ansåg sig nödsakad att protestera? Vad
som behövdes på den tiden i Egypten var
framförallt regenter som år efter år kunde
ligga ute med armén uppe kring
Eufrat-kröken och hålla något femtiotal lydfurstar
i styr; a priori voro kvinnor på tronen under
sådana omständigheter så riskabla som
möjligt, och minnet av det farliga prejudikatet
borde därför av en plikttrogen regent i
görlig mån utplånas. I hur hög grad manliga
regenter voro av nöden i Egypten på den
tiden framgår ju med ali klarhet bland
annat därav, att alltsamman gick omstyr så
snart en blid hemmasittare som Echenaton
fick sakerna om hand. Echenaton brukar
omnämnas som en i sitt slag beundransvärd
personlighet; författarinnan är också en smula
svärmisk för honom. Med sina religiösa
spekulationer och sitt sätt att sköta affärerna
i Syrien kunde han eljest ifråga om allmän
duglighet närmast jämföras med en person
som Gustav IV Adolf, vilken hade
uttolkandet av Uppenbarelseboken och dirigerandet av
sitt finska krig som motsvarigheter i mindre
skala. Det är vackert att se filosofen i
Solstaden sitta på en liten balkong tillsammans
med gemål och småprinsessor, utströende
gyllene nådevedermälen över förtjust hovfolk;
skriken om hjälp från förlorade poster uppe
i norr förmådde han med stor
karaktärsfasthet lyssna till från ovan och kunde med så
mycket större sinneslugn vifta dem åt sidan
som han var principiell motståndare till ali
slags råa handgripligheter. Marcus Aurelius,
en filosof i liknande situation, steg prosaiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
