Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Sångsällskapet Orphei Drängar (O. D.) Några ord med anledning av 75-års-jubileet. Av Knut Nyblom - Två dikter. Av Hugo Gyllander - Fågel Fenix - Friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut Nyblom
rigt en hel del berömda män och
framstående konstnärer, t. ex. Gunnar Wennerberg,
Ludvig Norman, Ivar Hallström, dansken
Erik Bögh, professorerna Gust. Ljunggren
och Fredrik Scholander, ärkebiskop
Sundberg, general Axel Rappe, C. D. af Wirsén,
Björnstierne Björnson, prof. Salomon Smith,
ungerske violinisten prof. Joachim, prof.
Franz Neruda, prof. John Börjesson, Anders
Zorn, Wilhelm Stenhammar, Albert Engström
och många flera av skilda nationaliteter.
Redan 1913 utkom i tryck skildringar ur
sångsällskapet O. D: s sextioåriga levnad
1853—1913 under titeln »Hör I Orphei
Drängar», och under samma titel och pä
samma förlag (Almqvist & Wicksell i
Uppsala) utkom i början av oktober i år en
skildring av perioden 1913—1928, och i samband
med denna en »Efterskrift» med en del
ingående upplysningar från O. D: s tidigaste
existens. Båda dessa delar hava till
författare nedskrivaren av dessa rader, som
härmed i korta drag velat göra Ord och Bilds
stora, för allt kulturellt intresserade läsekrets
en smula förtrogen med det svenska
sångsällskap, som sedan trekvarts sekel tillbaka
målmedvetet och energiskt arbetat på att
söka sprida kännedom om god litteratur inom
manskörsgebietet, så väl inom som utom
Sveriges gränser.
TVÅ DIKTER
Av HUGO GYLLANDER
Fågel Fenix
Den hoppfulla sagan från Österland:
När tusen år ha flytt,
då födes Fenix ur bålets glöd
till ungdomskraft på nytt.
En vacker saga — Min tanke dock
inför den tvivlande står:
Att födas på nytt till samma liv
i nya tusen år?
Att sväva omkring i samma krets,
som man aldrig kommer ur,
att räkna sitt liv i dagar och år
i sin stora, fasta bur?
En tungsint saga från Österland!
Men icke en saga blott:
Den är verklig och sann, som historien
själv,
som vårt släktes hårda lott.
Friheten
Tankar, som hårt mot tankar stå,
ord, som mötas i strid —•
Medan det gamla det gamla blir,
som det varit i evig tid.
Vågor vandra i ändlös gång
över tidens gråa hav:
Ständigt den ena den andra är lik —
och slaven är ständigt slav.
Frihetens drömbild gäckande flyr
från den rullande, fasta jord,
men den lockar, evig, bland molnen jämt
i en hägring av nya ord.
Sluten är ringen, och synrandens krets
man aldrig kommer ur —
Slav kan bli furste för några år.
Men buren är alltid bur.
616
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
