Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Agnes von Krusenstjerna. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes Ed f elt
ge violoncellisten, som hon träffar under en
sommarvistelse på Öland, men väl
nervläkaren, som hon gör bekantskap med under
sitt livs kanhända mest kritiska period. Hans
kärleksförklaring, som hon, fysiskt
överhettad och psykiskt utmattad, tar på allvar,
bidrager i hög grad till hennes slutliga
sammanbrott. Vad som sedan följer, är
ångesttiden på »Kejsarens hotell» — hospitalet ■—,
och då hon genomgått dess järnnätter är hon
en människa som blivit frostbiten i själen.
Hon har, praktiskt taget, gjort själslig
bankrutt. Ett äventyr i London, och groteskt nog
med en affärsman, vars tafatthet hon i
början tar för uppriktighet, bildar den
måhända alltför abrupt ditsatta slutvinjetten till
denna historia om tystlåten tapperhet och
mänsklig skröplighet. Denna upplevelse
lämnar hos Tony kvar endast en eftersmak av
äckel och styrker henne i hennes övertygelse,
att hon utan återvändo måste gå den väg,
som livets utbördingar ha att vandra.
Bärman är tömd, och saken är klar.
IV.
Böckerna om Tony äro, oavsett själva
jagformen, av så ömtålig och intim
karaktär, att innehållet helt naturligt tål vid att
endast i grova drag skisseras. Likväl
förlorar sig aldrig författarinnan i de själens
dunklaste vinklar och vrår, där var och en
måste komma till korta. Aldrig hemfaller hon
åt för långt drivna exkursioner i
katakomber och kryptor, att man så må säga. Detta
till sin anläggning så stora och i sitt
sanningskrav så omutliga verk är fullbordat
med obarmhärtigt exakt, anatomisk
skicklighet och logisk följdriktighet. Det är
knappast möjligt att vara mer osentimental, att
mindre darra på handen inför stoffet. Man
skall svårligen upptäcka något i detta
arbete, som verkar konstruerat, ihåligt,
lym-fatiskt och oäkta. Den personliga accenten
kan den som vill, allestädes förnimma. Så
mycket må sägas, att detta dokument på sitt
särskilda sätt verkar fascinerande och
gripande. Denna en själs historia har mänskligt
vädjande röst, spänd nerv, fasta konturer
och konstnärlig adel. Dess författarinna rör
sig med skolad säkerhet på områden, där de
flesta skulle förefalla plumpa och
handfall-na. Hon är aldrig smaklös nog att i likhet
med så många andra daltande servera i
parfym indränkta spiritualiteter, och hennes verk
behöver därför inte förvägras något epitet,
som har med förnämhet och själfullhet att
skaffa. Att dessa böcker äro tillkomna av en
obetvinglig inre nödvändighet, den saken
behöver man näppeligen draga i tvivelsmål. De
innehålla inga adiafora. Ingen bör kunna
avfärda denna roman om hemliga
själsprocesser med enbart glosan »patologi» och en
beklagande axelryckning. När allt kommer
omkring : ha vi inte lite var våra små privata
erfarenheter av de lugubra faktorer, som
konstituera en Tonys fall ? Vad det här är
fråga om, är en frisk och utan rancune mot
tillvaron utförd skildring av ett
sjukdomsförlopp, där det ständigt skiftande
växelspelet mellan sunda och sjuka element bildar
stommen. Den glömmer inte denna roman,
blint och falskt, solen för skuggans skull.
Den kan också, väl att märka, le. Den är
förtrogen med både Caliban och Ariel.
Det skall visserligen ej sägas, att Tony
skulle sakna anförvanter inom
skönlitteraturen. I nordisk litteratur erinrar hon inte
alltför avlägset om Martin Birck, och hon
har ett avgjort släkttycke med J. P.
Jacobsens och Herman Bangs finlemmade
gestalter. Osökt frammanar hon också René
Mau-perins underbara, graciösa bild. Tonys öde
har slutligen ögonskenliga likheter med den
unge Hanno Buddenbrocks. Först och främst
är lion dock sig själv.
I den nyare svenska litteraturen finns det
plats för uppsluppna och välgjorda
skildringar av notariers vigilanser och journalisters
tidningskabaler; där finnas totalistiska
sam-hällsvyer, utförda med abandon, pigga
skärgårdsberättelser, vittnande om rapp slöjd,
omständliga, kanske trogna och omsorgsfulla
bondlivsinteriörer, skrivna i ett trevligt
skjortärmshumör. Det är därför inte sagt,
att man skulle vilja undvara den art av
diktning, där det väsentliga är förlagt till
svåråtkomligare områden, där det handfasta och
bastanta lämnas därhän för finare medel,
och där huvudsaken är det introspektiva. Till
äventyrs är den behövlig, en sådan genre.
Smaken är så olika, men måhända skall
mången erfara, hur svårt det är att undandraga
sig den magi de utstråla, dessa böcker om
Tony. Deras författarinna bör inte förgäves
ha gjort sina bästa konster till sanningens
lov. Hon sitter inne med en hemlighet, som
förunnades få — linjedraget, som beveker.
636
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
