Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Viktor Rydberg. Till hundraårsminnet. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot W e r i n
uppvisade denna storartade kombination,
numera svårare att åstadkomma än förr.
Bland senare svenska författare har det
väl funnits starkare naturbegåvningar,
radikalare andar, större versvirtuoser, men
i,ngen som på detta imponerande sätt
förenat diktning och vetande, som hatt denna
överblick över tider och kulturer och
därjämte förmågan av konkret konstnärssyn.
»Siarn står på diktens Nebo» — i den
positionen ville Rydberg se skalden. Han
skulle älska visdom och skönhet och på
samma gång vara en folkledare, utrustad
med alla medborgardygder. Det är ett
antikt ideal som föresvävat honom, så som
det tett sig för renässansmän och
1700-talshumanister. Det är något Goetheskt i
mannens natur och bildning. På Goethe
och hans Farbenlehre måste man t. ex.
tänka, när man läser »En hypotes om de
fysikaliska orsakerna till
tyngdföreteelser-na», där Rydberg framställde en åsikt om
gravitationsteorien, som helt skilde sig från
den antagna och gängse. Fröding yttrade,
efter att ha läst Vapensmeden och den
andra diktsamlingen, något som innebär
den svåraste kritiken men också den
största uppskattningen av Rydberg. Han fann
idealismen i Vapensmeden för ensidig och
därför trodde han inte på harmonien.
»Tacka vet jag ändå Goethe hin gamle -—■ jag
blir allt mer och mer hans ödmjuke
beundrare. Han vände sig aldrig bort från
livet, han såg dess värsta brott rakt i
ansiktet och formade sedan levande
människor med gott och ont i själ och sinne —
man tror på dem — han skyr icke
dissonanserna, om än så skärande (se Faust),
men det kom ändå harmoni fram —
Goethe är realist och idealist, Rydberg endast
idealist och därför av lägre ordning.» Att
vara en författare som omedelbart leder
tanken till Goethe — detta är trots allt
ingen ringa position!
Skall man jämföra diktaren och
humanisten Rydberg med någon svensk förfat-
tare, kommer närmast Geijer i fråga. De
voro båda grundliga naturer, som gåvo sig
i kast med stora uppgifter. De intogo en
central, odisputabel plats i sin tids kultur
och styrde den bildade opinionen i landet,
Geijer under 1800-talets förra hälft,
Rydberg under den senare. Författare som
Almqvist och Strindberg, Tegnér och
Fröding kunde väl tjusa och egga läsarna,
men de fingo inte samma stadigvarande
grepp om sitt folk. Hos de förstnämnda
inträffade inga plötsliga omkastningar
eller eruptioner, deras banor voro lugna,
deras tänkande i djupet konsekvent. Hos
dem var grunden säker. Deras väsen hade
något av barnsligt, lättrört och varmt, det
fanns däri ingenting oroande eller farligt.
Men Geijer var egentligen sin ställning
vuxen på ett annat sätt än Rydberg. Han
ägde personlig myndighet och var
självklart en det offentligas man, som
behärskade sällskapskretsar och akademier och
var i sitt esse då han stod i en kateder.
Rydberg var en enstöringsnatur, osäker på
sig själv, skygg för offentligheten. Efter
att ha varit samman med Rydberg i Rom
gav Björnstjerne Björnson, själv en man
av Geijersk pondus och världssäkerhet, i
ett brev till redaktör Hedlund en älskvärt
humoristisk skildring av hans sätt att
komma till rätta med denna världens ting, som
kan sammanfattas i orden: »han går
af-sted efter et slæt kart, men kommer
overalt frem». Mer än en gång har Rydberg
talat om hur han gruvade sig för
offentligheten. Han blev till skillnad från
vapenbrodern Hedlund riksdagsman utan
entusiasm. »O, att jag kunde skänka honom
litet av mitt självförtroende, eller kanske
rättare, mitt lynne av ’va la banque’!»
utbrast Hedlund i ett brev om honom. Denne
man, vars författarskap till stora delar är
polemiskt, blandade sig ogärna i strid. »Du
vet bäst,» skrev han till sin hustru, »huru
det är ställt med din stackars ’hjälte’. Det
är mig å ena sidan lika omöjligt att när
642
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
