Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Christian Eriksson. Av Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christian Eriksson
riktning han följde. Uppgifterna krävde
allt mera eftertryck och auktoritet i
formgivningen.
Raden av folktyper på Skånebankens
fasad (i samarbete med arkitekt Gustaf
Wickman) visa ett säkert val av robusta
modellhuvuden; utförandet röjer dock
ännu odeciderade monumentala avsikter.
Portalöverstycket till Sundsvalls
Enskilda Bank (1901), också i samarbete med
Wickman, innebar ett stort framsteg i
arkitektonisk riktning. Kompositionen med
de motställda figurerna satte stora krav på
rytmisk gestaltnings förmåga.
Mansgestalten tyder i sina tama konturer på
att konstnären varit för starkt bunden av
naturstudiet. I arbetet på kvinnofiguren
har modellen, en ung italienska, efter vad
Eriksson själv erkänner, verkat starkt
inspirerande. Där har skulptören också lyft
sig till en stil som besitter både kraft och
gratie. Ytbehandlingen är fri från varje
vekhet, de junoniska kroppsformerna
svälla fasta och hela under stenens spända
hud. En sådan detalj som huvudet,
modellerat med överdådig energi, hör i mitt
tycke till det yppersta i Erikssons
produktion.
Trofastheten mot realismen utgör
en egenskap på ont och gott i Christian
Erikssons följande utveckling som
dekorativ bildhuggare. Den förlänar arbetet
hela friskheten i hans observation och
lynne ; men samtidigt verkar den också
hindrande på den stort rytmiska behandling,
som arkitekturen i vissa fall kräver.
Naturalismens måleriska uppfattning av stoffet
lämpar sig ej heller för ali slags
arkitektonisk form.
I samverkan med Wickmans föga
personliga arkitektur kom Erikssons
bildhuggeri att dominera intrycket. Detsamma
hade kunnat bli fallet med den stora
dionysiska reliefen för Lilljekvists Dramatiska
teater, om den fått en lyckligare placering.
Man har med rätta anmärkt på dess rö-
Engelbrekts monumentet. 1 p 1 o.
Rest ä Kornhamnstorg i Stockholm.
riga komposition och allt för hårt pressade
relief. Den fyller utan tvivel ej de
dekorativa kraven på ett monumentalt
fasadorna-ment. Me.n som försök att med realistiska
medel skapa en ny reliefstil ger den ett
djärvt och festligt resultat, som helt visst
aldrig kommer att förlora sitt levande in-
66 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
