- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjunde årgången. 1928 /
686

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ett mandomsprov. Av Artur Möller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT MANDOMSPROV

Av ARTUR MÖLLER

Doktor Siegmands eleganta mottagningsrum.

På väggarna, ovanför reoler med medicinsk facklitteratur, naturalistiska konstverk från
århundradets början.

Själv är dr. Siegmand en reslig fyrtioårsman med tjockt uppstruket hår, frisk hy, starka
tänder, något framskjutande haka, med spår av vällevnad, men gestalten är gymnastiserad och
spänstig.

Efter några avskedsord till en patient öppnar han dörren till väntrummet:

Dr. S.: Nästa!

Bertram (stiger in. Jämnårig och jämnhög med Siegmand, men något framåtböjd, med
magert ansikte och starkt grånad. Rösten är djup men klanglös): God morgon doktor
Siegmand.

Dr. S. (reserverat): Hur var namnet?

B.: Jaså du känner inte igen mig. Nå det är heller inte så underligt. Jag har
nog förändrats sedan vi såg varandra senast för tjugo år sedan.

Dr. S.: Betänk att jag dagligen ser minst femtio ansikten här. Min tid är också
tämligen upptagen.

B.: Då får jag väl presentera mig på nytt: Bertram, Walther Bertram.

Dr. S. (något fryntligare): Nej, ser man på. Det är inte så ofta man träffar en
gammal nationskamrat nu för tiden. Lederna ha börjat glesna. Nå hur står det till?

B.: Ganska dåligt.

Dr- S.: Så — vad är det som fattas dig?

B.: Ja, det är just det jag gärna skulle vilja veta.

Dr. S.: Nå, så ska vi ta reda på det. Vad känner du för symtom?

B.: Ja, det är inte så gott att specificera. Nervositet, sömlöshet, en oförklarlig
ångest då och då. Men det värsta är en underlig mattighet, som kommer över
mig helt plötsligt. Mitt under arbetet svartnar det för ögonen på mig och jag
blir alldeles som förlamad-

686

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1928/0746.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free