Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Harald Höffding. Av Carl Hellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harald Hö ff din g
skrivit någon naturfilosofi, och hans
religionsfilosofi handlar egentligen icke om
gudarna utan 0111 människan. Detta kan
emellertid på visst sätt för honom komma
på ett ut, människan är ju det högsta av
allt. Höffding skulle dock icke använda
ordet »gudomlig» om henne, därför att
»mänsklig» för honom betecknar något
högre. Men Höffdings dyrkan av
människan har mycket av ödmjukhet i sig, han
anser icke som Kant, att människan äger
existens också i en otidlig värld, och han
söker icke bevisa att hon har något odödligt
i sitt väsen. Om hon har att vänta ett liv
efter detta, så är det en sak som angår
henne efter döden men icke i denna existens.
Lika litet som vi veta hur gamla vi
komma att bli, lika litet veta vi om det ges en
fortsättning på detta sinnliga liv. Det
finns tillräckligt med värden i denna
tillvaro att tro på och att kämpa för. I
likhet med Nietzsche skulle Höffding
kunna tillropa sina lärjungar förmaningen
att vara jorden trogna.
Hur har då Höffding undgått
frestelsen att ge människans väsen en otidlig
och absolut existens? Höffding sätter ju
det högsta värdet i människan, och han
har själv betonat, att det är
personligheten som fäller utslaget i frågor som ligga
vid kunskapens gräns. Filosofen blir då
enligt Höffding ett slags härskare i sin
skapade värld. Borde det då icke ha varit
frestande för honom att ge odödlighet åt
det älskade föremålet? Höffding har väl
räddats från detta först och främst av sin
empirism, enligt vilken man skall hålla sig
till erfarenheten. Men det förefaller som
om detta icke vore en tillräcklig
förklaringsgrund. Kanske han har rvst tillbaka inför
de vrångbilder, som de filosofiska
systemens eviga världar äro. Om en människas
innersta personlighet räknas tillhöra en
evig värld, så måste den också
anpassas därefter. och all individualitet
måste strykas bort, därför att denna
strider emot det självständigas begrepp.
Boström t. ex. vill skänka varje
människa en evig existens i idévärlden, men
i denna förlorar människan allt
känsloliv, allt viljeliv, och kvar blir
endast begreppet om ett förnimmande
väsen, som icke uppfyller de elementäraste
av de krav vi ställa på en personlighet.
Kants intelligibla människa blir endast en
tom viljeform, som vill sig själv. De eviga
världarna bli förstelnade opersonligheter.
Det är möjligt, att Höffdings kärlek till
det levande livets rikedom och säregenhet
har hindrat honom från att av
människans väsen göra ett tidlöst beläte.
Det är således den på jorden levande,
lidande och kämpande människan som är
föremål för Höffdings kärlek, och sin
djupaste tro på henne har han formulerat i
den s. k. personlighetsprincipen. Denna
innebär, att människan på varje punkt
och i varje hänseende skall behandla sig
själv och behandla andra som ändamål
och icke som medel. Humanitetstanken
har fått sitt djupaste uttryck i denna sats
— att den sedan är orimlig är en annan
sak —, och den innebär, att varje
människa är ett värde som icke får kränkas.
Personligheten skall utveckla sin
originalitet, »det etiskt berättigade är den fria
livsutvecklingen, det fria bruket av sina
krafter». Det förefaller då som om den
som i sitt väsens djup är utrustad med
tjuvinstinkter skulle äga rätt att fullt fritt
få utveckla sin natur, att han skulle äga
rätt till det fria bruket av sina tjuvaktiga
fingrar. Detta är emellertid icke
Höffdings mening, han anser, att det innerst i
människan finns icke endast ett värde utan
något värdefullt. I den tron har han
utvecklat sina etiska grundtankar och
därmed gjort sin mest eminenta insats som
kulturpersonlighet.
I sina etiska undersökningar liksom i
sin teoretiska filosofi är Höffding starkt
påverkad av engelskt tänkande, och det
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
