Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Harald Höffding. Av Carl Hellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Hellström
ger henne en bild av verklighetens väsen.
Alen i och med kulturens utveckling
ersattes den religiösa förklaringen av den
vetenskapliga, och det är möjligt att de
religiösa uppfattningarna icke i något
avseende äga ett kunskapsvärde. En närmare
undersökning visar, att religionen till sitt
innersta väsen icke alls har med kunskapen
att göra utan endast med värderingen. De
religiösa företeelserna uttrycka endast det
förhållande som förefinns emellan den
faktiska verkligheten så som vi känna den
och det som för oss ger livet dess högsta
värde. Religionens kärna är då »en Tro
paa Værdiens Bestaaen i Tilværelsen».
Det kan icke förnekas, att Höffdings
bestämmande av religionens begrepp är
skarpsinnigt. Om det dessutom är riktigt
är en fråga som här icke skall diskuteras.
Det förefaller emellertid som om Höffding
förbisett väsentliga sidor i religionen och
som om icke alla religiösa företeelser
skulle kunna fångas in under hans
begrepp. Hans uppfattning är dock
för-ståelsefull »overfor en aandelig Livsform,
i hvilken Menneskeslægten gennem
Aartusinder har nedlagt nogle av sine dybeste
og inderligste Erfaringer». i detta
hänseende utfaller en jämförelse med Kant
till Höffdings fördel. Den store kritiske
filosofen har i sin »Die Religion
inner-halb der Grenzen der blossen Vernunft»
skapat ett i sitt slag beundransvärt verk.
i vilket den blinde talar om färgen.
Höffdings framställning av religionen
är emellertid genomdränkt av etiska
värderingar. Höffding skriver i ett brev till
Anton Thomsen den 28 februari 1906, att
teorien 0111 »Værdiens Bestaaen» är en
arbetshypotes. Höffding vill undersöka 0111
man vid övergången från positiv religion
till fri humanitet kan finna något som
ersätter religionen. Han har sina tvivel, men
han lugnar den av »antiteologisk ångest»
lidande Thomsen med den förklaringen att
ban ännu hoppas att finna något dylikt.
Höffdings teori 0111 religionens kärna är
således påverkad av
humanitetsuppfattningen, och hans brev till Thomsen låter en
lättare förstå ett motto i hans
»Religionsfilosofi» : »Man kan icke løse uden att
vide, hvor Baandet er.» Detta i sig själv
något tvetydiga uttalande är i själva verket
en ursäkt för att man sysselsätter sig med
ett sådant ämne som religionen.
I början av sin undersökning »Le rire»
kallar Henri Bergson frågan 0111 det
löjliga ett litet problem som fångat de
största tänkarna ända ifrån Aristoteles. Det
vittnar i sanning om komikens
Proteusar-tade väsen att så många filosofer lyckats
infoga den i sina system och förklara den
enligt sina principer och därvid också
kastat ljus åtminstone över någon av dess
sidor. Bergson själv har ju lyckats med
detta i hög grad, även om hans
ståndpunkt måste betecknas som en
konstruktion. är den i alla fall synnerligen
fruktbärande och naturlig. Bergson skiljer i 11
synnerligen strängt emellan två slag av
verklighet; i rummet uppfatta vi en
mångfald föremål, som äro skarpt avgränsade
emot varandra, i vår själ åter flyter en
ström, »la durée reelle», som består av
rena kvaliteter som innehållas i varandra
och emellan vilka inga bestämda gränser
kunna uppdragas. Men vårt förstånd,
som är ett medel i kampen för tillvaron,
analyserar allt och då även vårt själsliv.
Under denna analys sönderdelas detta och
förlorar sin väsensart och kan —
förtorkat och skrumpet — bredas ut. liksom pä
rumlig yta. Det praktiska livets krav
skapar liksom en isskorpa vid vår själs gräns.
Det är den stora konstens uppgift att
tränga in i den levande personligheten, i
vilken det icke finnes något löjligt.
Skrattet åter är den hämnd som det levande livet
tar på det mekaniserade och det
förstelnade i människan. I varje mänsklig fonn
finner man spåren av en ande, som ger
form åt materien, och denne ande är oänd-
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
