Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Harald Höffding. Av Carl Hellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Hellström
i sin undersökning av humorn, är hans
mest betydande. I alla händelser är den
hans mest intressanta, därför att han i den
rör sig på gränsområdet emellan filosofi
och konst. Enligt Höffding är
Shakespeare störst bland humoristerna, och det
är Höffdings hypokondriska stämning som
har fört honom till denna värdering. Han
skildrar ett anfall, i vilket det kändes som
om ingen tanke kunde födas, inget hopp
bestå, inget ljus lysa fram och inget
arbete utföras. Vid detta tillfälle tog
Höffding tjuren vid hornen med hjälp av
Shakespeares Kung Lear. Han visste icke
vad han skulle taga sig till, det var som om
han skulle dö av törst, då han fann denna
bok. »Men jeg stod ved min Pult og læste,
og læste. Overfor den Lidenskab, de
Sorger og de Sammenstød, jeg læste om, trak
den indre Taage sig tilbage, og da jeg kom
til den vældige Slutning med det gribende
Optrin, hvor den gamle Månd staar bøjet
over Datterens Lig, medens de faa
Trofaste slutte Kreds om ham, brast jeg
i en inderlig Graad. Jeg havde en
Følelse, som naar et Uvejr har raset og Lyset
igen begynder at dæmre gennem Taage
og Regn.» Man förstår hur personligt
Höffding fattar filosofien, hur förbunden
med livsåskådningen han anser den vara,
då han säger, att denna upplevelse varit
av betydelse för honom icke blott som
människa utan även som filosof.
Knappast skulle en matematiker eller en
begreppsanalytiker kunna anse, att
övervinnandet av hypokondrien genom läsandet
av Kung Lear varit lärorikt för honom
som vetenskapsman. Höffding slutar
denna framställning med att ånge
Carl-yles ord 0111 att man skall slå igen sin
Byron och öppna sin Goethe och ändrar detta
så: »Jeg vilde sige. tilsidst netop naar det
kniper: Luk først din Byron, saa din
Goethe, og aabn saa din Shakespeare.»
Den stora humorn är en livsåskådning
eller en livsstämning. Den spelar ofta
mot en mörk bakgrund, men den bygger
på verkligheten, dess väsen är realistiskt,
den kan sägas vara trofasthet emot
verkligheten själv. Vad är då verkligheten?
I det dagliga livet, säger Höffding,
samla vi så många iakttagelser som möjligt
angående den sak om vilken man frågar
huruvida den är verklig eller icke. Man
söker så att finna ett sammanhang
emellan dessa erfarenheter. Men ingen
verklighet tillfredsställer verklighetsbegreppet,
som därför blir ett ideal, som aldrig kan
nås. Därför finns det hos humoristen
ingen dogmatisk uppfattning av
verkligheten. Ingen given verklighet får
därför absolut värde, enär den blir liten
inför idealet självt. Men varje del av
verkligheten har sitt givna värde, som icke
kan förintas. I humorn förminskas
skillnaden emellan det stora och det lilla, det
lilla blir större och det stora mindre. I
Shakespeares världsbild ingå livets alla
motsättningar, men ingen disharmoni blir
där absolut, allt förenas till enhet. Hans
karaktärer äro »hvor han naar højest,
hver för sig... som et helt Orkester,
i hvilket månge .Motiver, Modsætninger,
Opløsninger og Harmonier klinge
sammen til en mægtig Totalitet».
I Höffdings studie över humorn
återfinner man hans gamla begrepp om
organismen, använt på ett nytt område. I detta
arbete liksom i de flesta av sina
undersökningar är han intressant genom
rikedomen hos det material som han
behandlar. Hans språk är också utsökt. 1
sina bästa stunder (och de äro icke få)
äger hans framställning den till synes
paradoxala egenskapen att säga mycket mer
än vad som ligger i orden. Detta
förhållande beror naturligtvis därpå, att
framställningen är så byggd, att den äger
förmåga att aktualisera associationer åt alla
håll.
Det råder således en stor skillnad
emellan det komiska enligt Bergsons system
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
