Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Commedia dell’arte. Av Agnes Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agne Beijer
därur.1) Genom dessa citat få vi en klar
bild av hur skarpt definierade till art och
stil de olika commedia-figurerna redan
vid slutet av 1600-talet voro. Perrucci’s
skrift har karaktären av en serie råd åt
dem som framställa dem på scenen. Han
ger klara, precisa och konstnärligt
livfulla analyser av samtliga de grundtyper
som förekommo. På Perrucci’s tid var
all-så traditionen, skulle man tro, definitivt
fixerad, och möjligheterna till en
individuell variering av det givna
grundschemat tämligen begränsad.
Men även Perrucci måste givetvis
läsas med kritik. Bakom hans litterärt
hållna framställning av commedian ligger
säkerligen icke endast ett erkännande av
det faktiskt rådande bruket inom skrået
utan även en påverkan av den
rationalistiska, Descartes-influerade klassiska
psykologien, som gärna rutade in det
mänskliga själslivet med linjal efter
vissa givna huvudtyper. Naturligtvis
arbetade den improviserade komedin med sina
stående figurer, Pantalone, Arlekin, il
Capitano o. s. v., och naturligtvis hade
dessa sina en gång för alla fixerade drag,
som icke fingo utsuddas om icke figuren
alldeles skulle upphöra att vara vad den gav
sig ut för. Att försöka bortresonera
de stående typerna ur den italienska
komedin vore detsamma som att försöka
bortresonera den italienska komedin
själv. Men å andra sidan fanns i
praktiken en så bred marginal för olika
tolkningar och inkarnationer av dessa
stående typer att den historiska forskningen
sannerligen inte tar dem vare sig där
Perrucci eller någon annan ställt dem.
Pantalone var icke densamme på
1700-talet som på 1500-talet, icke densamme i
1 Ett fullständigt omtryck af såväl Perrucci’s
arbete som de viktigaste äldre italienska och
franska skrifterna i ämnet föreligger numera
även i La commedia dell’arte. Storia, tecnica,
scenari. A cura di E. Petraccone. Napoli 1927.
Berlin som i Venedig, och icke heller när
Giulio Pasquati spelade honom som när
Cesare d’Arbes gjorde det. Det ligger
därför en stor fara i den metod som hittills
nästan alla som skrivit om commedian
praktiserat, att lägga upp dess historia som
en serie monografier över de olika
typerna, i vilka de karakteriseras genom spridda
drag hopsamlade från alla tillgängliga
håll ur källskrifter och dokument
härrörande från tre århundraden.
Ty commedians väsen, den rätta äkta
commedians från genrens glansdagar, var
icke ett upphävande av
skådespelarper-sonligheten till förmån för någon slags
abstrakt och allmängiltig psykologisk
schematisering, utan tvärtom någonting
så rakt motsatt detta som gärna möjligt:
en intensifiering av den egna
konstnärsindividualiteten ända därhän att den helt
till sin inneboende mimiska skaparkraft
litande skådespelaren aldrig gick utanför
den konstnärliga form som han under en
livstid utarbetade åt sig och som blev hans
andra jag. En rätt maskspelsaktör kröp
icke som andra skådespelare bakom den
ena rollen efter den andra. Han var i
alla väder sig själv nog, så som Chaplin
är det när han uppträder på den vita
duken och som även hos oss en och annan av
våra mest begåvade komiker är det på
scenen oberoende av pjäsen, ofta till
kritikernas och kanske också författarnas stora
missbelåtenhet. Naturligtvis hade
comme-dia-aktören att underkasta sig spelets
regler, som ofta voro stränga nog,
naturligtvis måste även den mest utpräglade
personligheten till en början gå i skola och
lära av mästarna, och naturligtvis fanns
där under hela 1600- och 1700-talet
kringströvande hand av italienska
komedian-ter Europa runt som icke voro annat än
eländiga stympare och marknadsgycklare
i Arlekintröja och Pantalonmantel.
Regeln gäller endast dem av
commediaspe-larna som voro att räkna med som verk-
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
