Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Commedia dell’arte. Av Agnes Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Commedia delTarte
Den gemensamma beteckningen på alla
dessa drängar var eljest Zanni. Om crdet
har något att skaffa med den antika
mimens Sannio, ett slags burlesk narrtyp,
eller är en dialektal form för
Giovanni-Gianni (Gi följt av vokal i venetianskt
uttal = Z) må de lärda tvista om; frågan
om maskspelets antika härstamning står
eller faller icke med den tämligen
äventyrliga härledningen av de olika typerna
ur exempelvis den romerska atellanens
stående gycklarfigurer. Alltnog, Arlekin var
en bergamaskisk Zanni helt enkelt som
många andra. Redan mot slutet av
1500-talet finna vi bruket utbildat att indela
dessa i två grupper, som oftast hade var
sin representant inom
commedia-trupper-na, den ena en fräck och slug pikaresk
skälmtyp av samma slag som slaven i den
plautinska komedin eller som Scapin och
hans gelikar hos Moliére, den andra en
lantlig tölp, något i stil med en senare
tids bondkomiker, fast på ett mera
fantasifullt plan. Den förra kallas på våra
gravyrer Zanni Corneto eller någon gång
Francatrippa, den senare är Arlekin själv
i egen hög person. Det har sitt intresse att
ta hans kostymering i närmare ögonsikte
— vi upptäcka att den berömda
arlekin-habiten med sitt geometriska rutmönster
ingenting annat är än en senare tids
förvanskning av trashankens lappade tröja.
Men någon vanlig enfaldig bonddrulle
är vår Arlekin sannerligen inte. Visst är
det sant att han ständigt och jämt låter
lura sig och förföljs av en envis otur i
sina kärleksaffärer. Vad han än företager
sig obehagliga överraskningar i
bakhåll för honom. På bilden sid. 75
se vi honom i en gårdfarihandlares
skepnad stjäla en syl från en skoflickare. På
ryggen bär han en korg med glas som han
har att sälja, alldeles som vi se
glasmästarna på andra samtida gravyrer föra sina
varor till torgs. Men hämnden vakar. En
fé räcker skoflickaren en trollflöjt i han-
6—Ord och Bild, 38:e drg. ~j
Vignett nr Gherardi, Thèàtre
Italien, t. /, Amsterdam 1701.
den. Så fort han spelar på denna måste
alla dansa, alldeles som till råttfångarens
i Hameln pipa eller till Paminos flöjt i
Mozarts opera. Hur det då går med den
glasbutik Arlekin bär på ryggen kan man
tänka sig och illustreras spirituellt av nästa
gravyr i serien.
Dessa gravyrer tillhöra emellertid en
annan svit än huvudparten av
Fossardgra-vyrerna och hänföra sig till en fransk
far-sörtrupp som upptagit den efter I Gelosis
gästspel populära clowntypen bland de
sina. Möjligen spelades han hos dem av
en fransk imitatör. Den rätte italienske
Arlekin har en större stil, hans
oskuldsfulla enfald har i sin fullkomliga frihet
från alla moraliska eller civilisatoriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
