Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Wilhelmson. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C aj’l IV il h e Im son
Av Axel L. Romdahl
Självporträtt. 1888.
Göteborgs Konstmuseum.
ARL WILHELMSON har
bäddats till vila bland
»Fädernas gravar» på kyrkogården
kring den gamla vitmålade
träkyrkan i hans födelsort Fiskebäckskil,
och klockklangen har burit bud ut över
fjordar och skär att västkustfolkets
målare slutat sin arbetsdag. Mästaren har
återbördats för alltid till den bygd med
vilken hela hans personlighet, hans liv och
gärning voro oupplösligt förbundna,
varthän hans färder än gingo.
Att förutspå huru länge en konstnärs
verk skall uppskattas eller i vad mån det
skall ha något att säga åt kommande
släkten är väl lika vanskligt som all spådom
över huvud. Något kunna vi dock alltid
säga, utan att föregripa historiens dom.
Vi veta vilka konstnärer ur gångna
släktled som vi själva satt i högsätet, vi ha varit
med att bevittna hur berömmelser dalat
ned och hur de hållit sig vid makt. Vi na
sett hur det icke hjälper med att stå på
höjden av en epoks allmänna smak och
kunnande, hur det ohjälpligt burit av mot
glömskan och, vad som är värre än
glömskan, likgiltigheten för de blott och bart
skickliga. Men vi ha också klart för oss att
den äkta egenarten, den må ha varit skattad
eller icke av sin samtid, alltid gör sig
gällande och segerrikt består genom
växlin-lingarna. Carl Wilhelmson kunde visser-
G
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
