Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Wilhelmson. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ca r l Wi Ih e Imson
Pä varvet. Etsning. Omkr. 1922.
genom hela sin bana. Men själv ställde han
på sig det krav på förnyelse med vilket
det moderna kulturlivet hetsar
konstnärerna, ett krav som de gamla tidernas
mästare ej kände sig förpliktade att fylla.
Visserligen hörde Wilhelmson ej till dem
vilka lyssna efter paroller från kritik och
publik. Men det att ställa sig nya problem
eller ta upp de gamla från nya sidor hade
blivit honom en ambitionssak. Han kände
hur konsten flyttade sina mål, och han ville
ej stanna vid de gamla märkena. Kring
1911 är han i full färd med att driva upp
ljuset med hjälp av en fläckig, färgför-
delande teknik och en stark stegring av
lokalfärgerna. I duken med barnen på
stranden i Göteborgs Konstmuseum är
han så helt upptagen av dessa
ljusexperi-men att han glömmer det mänskliga hos
sina modeller. När han bryter upp från
Göteborg, år 1910, är det som om han med
avsikt flyttade också sin konsts bopålar.
Han söker sig bort ut från det hemvanda
och bundna. Så långt som möjligt, till
Spanien. Men han kan icke komma ifrån
sitt eget, Bohuslän följer med honom till
Åvila, Ronda och Triana. I en och
annan bild av en mörklockig senorita ana
7 — Ord och Bild, ♂8:e årg.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
