Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Henri Bergson. Av Alfred Mohn. Översättning från författarens manuskript av Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alfred Mohn
ingår i ett solidariskt helt, liksom varje
ledamot av den organiska världen i sin helhet.
Detta uttrycker filosofen på ett
beundransvärt sätt i de berömda slutorden i tredje
kapitlet av Den skapande utvecklingen, där
han sammanfattar sin åskådning i dessa ofta
citerade ord:
»Comme le pius petit grain de poussière
est solidaire de notre système solaire tout
entier, entrainé avec lui dans ce mouvement
indivisé de descente qui est la matérialité
mëme, ainsi tous les étres organisés, du pius
humble au pius élevé, depuis les premières
origines de la vie jusqu’au temps oü nous
sommes, et dans tous les lieux comme dans
tous les temps, ne font que rendre sensible
aux yeux une impulsion unique, inverse du
mouvement de la matière et, en elle-mëme,
indivisible. Tous les vivants se tiennent, et
tous cèdent à la mëme formidable poussée.
L’animal prend son point d’appui sur la
planté, 1’homme chevauche sur 1’animalité, et
1’humanité entière, dans 1’espace et dans le
temps, est une immense armée qui galope à
cöté de chacun de nous, en avant et en
arrière de nous, dans une charge entrainante,
capable de culbuter toutes les résistances et
de franchir bien des obstacles, mëme
peut-ètre la mort.»
(Liksom det minsta stoftgrand är
solidariskt med hela vårt solsystem och virvlar
fram med det i den odelade utförsrörelse,
som är materialiteten själv, sammalunda alla
organiserade varelser, från den lägsta till den
högsta, från livets första ursprung till den
tid i vilken vi leva: på alla ställen och i alla
tider försinnliga de blott för våra ögon en
enda impuls, som går i motsatt riktning mot
materiens rörelse och i sig själv är odelbar.
Alla varelser hänga ihop, och alla lyda de
samma mäktigt stormande kraft. Djuret tar
sin stödjepunkt hos växten, människan sitter
gränsle över djurriket, och hela
mänskligheten i rummet och i tiden är en omätlig här,
som galopperar sida vid sida med oss alla,
framför oss och bakom oss i ett anlopp, som
är i stånd att rycka med sig allt och välta
alla motstånd, spränga över många hinder,
kanhända själva döden).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
