Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om Goethes Faust. Av Olga Potthoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Goethes Fa ^t s t
Fausts och Me fi sto fe tes’ nattliga ritt.
som man själv måste fördöma. Först i
dramats andra del blir Faust en annan,
han frigör sig från sin bundenhet, i det
han låter det enbara viljandet verkligen
omsättas i manlig handling. Denna
utveckling förberedes i slutscenen av första
delen, men till dess har intet nytt kommit
in, förvandlingen i häxköket var blott ett
stegrande av förut befintligt.
Margaretas utveckling går däremot
mycket hastigt. Vid dramats början var
hon ett barn, som mycket litet kände till
världen och livet därute. Hela hennes
värld hade varit hemmet, inom dess
trånga gränser hade intet splittrat och stört
hennes utveckling. Det sant kvinnliga
hade lugnt fått växa fram till ovanlig
helgjutenhet. När så kärleken kommer
över henne, ger hon sig odelat hän däråt.
Allt som spirat inom henne slår ut i blom,
hon står där som en färdig kvinna. Hen-
nes kärlek har Mefistofeles intet att skaffa
med. Visserligen kommer den henne att
begå handlingar som tyckas stamma från
helvetet, men detta är endast följden av
att hennes öde sammanlänkats med Fausts,
att hennes älskade, för vilken hon i
kvinnlig självuppgivelse måste offra allt, är
den osälle lekbollen i djävulens hand.
Arten av hennes kärlek bevisas därav, att
det är just den som bistår Faust i hans
strid mot Mefistofeles.
Margareta står som Mefistofeles’
motsats och avväpnar honom genom
egenskaper som ligga utanför hans räckvidd.
Men han lyckas även hos henne finna
svaga punkter. Han väcker hennes
kvinnliga fåfänga, utsätter henne för den ena
frestelsen efter den andra att
tillfredsställa denna svaghet. Just att hon vuxit
upp så avskild från allt ont, över huvud
taget har så föga aning om dess existens,
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
