- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
178

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När »gubben Palm» var ung. Vandringsår och ungdomssvärmeri. Efter gamla brev av Georg Nordensvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Georg Nordensvan

ungdomen att teckna med »precision och
säkerhet». När »principen» indrogs 1878,
fick han en liten pension, och 1881 fick
han officiellt titeln professor. Intill sin
höga ålderdom satt han om
förmiddagarna i sitt arbetsrum — någon ateljé höll
han sig icke med då längre — vid
Barnhusträdgårdsgatan och målade med sirlig
pensel och klara, ljusa färger,
företrädesvis små italienska landskap. Dog 1890
vid åttio års ålder.

De brev, som givit stoff till denna
uppsats, äro skrivna åren 1837—44 till
»Enkefru Johanna Gustava Schmidt,
adress huset n:r 18 vid Holländaregatan
å Norrmalm». De ge en fortlöpande
skildring av den unge målarens
upplevelser under hans stora utrikes studieresa
Stockholm till Rom och under de tre
första åren av hans vistelse i den eviga
staden. De ge på samma gång en liten
inblick i en ung och trofast kärlek, i denna
skönhetens pilgrims längtan, hopp och
rosiga drömmar.

Alla breven — undantagandes det sista
i följden — inledas med orden »Hjärtans
goda Tant Schmidt», och några få ha
små tillägg »att läsas av Josephine». Tant
Schmidts dotter är vid Palms avresa vid
pass fjorton år gammal. Hon är skön
och änglagod. Palm kallar moder och
dotter otaliga gånger i sina brev »mina
älsklingar i norden», och en gång gläder
han dem med att han om natten har

drömt om »er båda».

*



Palm ■—- född 1810 — var skåning,
son till en artillerist vid Vendes
regemente. Han hade i Stockholm som
akademielev dragit sig fram genom att måla
och teckna små landskap, hade liksom hans
landsman, olycksbroder och rumskamrat
Per Wickenberg ådragit sig ögonsjukdom
— en följd av fuktig bostad — och följde
nu kamratens exempel att bege sig till

en ansedd ögonläkare i Berlin för att
söka bot. Han omtalas vid sin utresa
som hjälplös och fågelfri.

Men han är ej den som beklagar sig
och vill bli ytterligare beklagad. Hans
första brev till sin hjärtans goda tant
(Köpenhamn 13 september 1837) inledes
med ett sirligt formulerat tack för visad
vänlighet:

»Då jag nu först lämnat mitt älskade
fädernesland tillika med allt vad som är dyrbart och
kärt för mig, är det första av alla mina företag
att fullgöra vad plikt och vänskap avfordrar
mig, avlägger jag först och främst min var
maste tacksägelse för all den utmärkta godhet
och vänskap, varmed min goda Tant och lilla
snälla Josephine alltid haft godheten emottaga
mig. Och erkännande mig den stora förbindelse,
varuti jag står hos min goda tant, och endast
lyckligare omständigheter kan sätta mig i
tillfälle uppfylla vad jag i detta fall känner
skyldig, vill jag dock lämna försäkran ytterligare,
huru ljuvt det alltid är och bliver att kunna
vara tacksam mot dem alla, som önskar mitt
väl.»

Man hade på denna tid ej allt för brått,
när man begav sig ut på resa. Det fanns
inga nattåg med sovkupéer. Palms första
brev till sin goda tant är skrivet i
Köpenhamn 6 veckor efter avfärden från
Stockholm.

Den 2 augusti 1837, en skön
sommarmorgon kl. 6, hade han på ångaren
Come-ten avfarit från Riddarholmsbron, där
en flock morgontidiga kamrater samlats
till avsked. Cometen tog sig fram till
Södertälje, därifrån fortsattes resan
landvägen i schäs. Regn och kusligt. Första
nattlägret i Malmköping, det andra i
Eskilstuna. Så tre dagar på exc. de Geers
egendom Sundby, där det nya slottet stod
under byggnad. Följde så det första
res-äventyret: skenande skjutshäst, schäsen
slagen i spillror, resenären likväl hel och
oskadad. Ensam på den ödsliga
landsvägen upptogs han av herr greve
Wachtmeister, denne sände en furagevagn, som

178

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free