Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När »gubben Palm» var ung. Vandringsår och ungdomssvärmeri. Efter gamla brev av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Tgtibben Palm» var ung
G. IV. Palm: Skånsk b ondskjuts. 1837.
Nationalmuseum.
upptog spillrorna av åkdonet och
skjutsade artisten till slottet Sävstaholm, där
han mottogs utsökt välvilligt av den
blinde excellensen Bonde och tillbragte »flera
njutningsrika dagar». Utan vidare
äventyr fortsattes så resan genom Linköping
och Eksjö till Karlskrona och
Kristianstad, »min födelsestad». Han uppsökte
där sin bror, som ej kände igen honom
förr än han presenterat sig, och återsåg
sin moder, som han ej träffat på fjorton
år. Efter två veckors vila, kalaser och
samliv med släktingar och gamla och
nyförvärvade vänner, som slutligen och sist
följde honom två mil på vägen till Lund,
nådde han äntligen Malmö, fosterlandets
gräns. Och efter att där ha i tre dagar
väntat på paketbåten från Köpenhamn
seglade han över sundet.
Köpenhamn ger det bästa intryck. Han
skriver:, »Se detta är en stad, utropar
den svenska resande, som ej sett annat
än sitt fosterland, denna utomordentliga
prakt och smak, som råder i allt här,
tjusar främlingens sinne.»
Bland många intressanta bekantskaper
från den vecka, han tillbringar i
»Danmarks Metropolis», nämner han främst
den norske landskapsmålaren professor
Dahl från Dresden, »dagligen är jag i
hans sällskap och drar därav mycket
gagn». Om sina planer skriver Palm:
»Jag reser till Hamburg och därifrån till
Holland med hopp att snart komma till
Dresden även.»
Sin ögonåkomma tycks han ha glömt
under de många reseintrycken. Men i
sitt första brev från Berlin (14 oktober),
dit hans rest i sällskap med ett par
landsmän —- Holland är tills vidare uppgivet
•—• nämner han att han omedelbart
uppsökt »den utmärkte ögonläkaren professor
Jünchen, vilken återställde Wickenbergs
syn, och jag är redan en av hans
patienter, han har givit mig mycket hopp om
att bliva återställd, men jag måste bliva
här i vinter» för att genomgå en kur och
bli opererad fram på våren, »då luften är
renare».
Han blir vänligt mottagen av tyska
konstnärer, blir bjuden på en lysande
middag hos »den store landskapsmålaren,
professor Gropius» och på supé hos svenske
ministern, greve D’Osson, lever
»ganska angenämt» men längtar gruvligt
tillbaka till Stockholm, han säger inte till
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
