- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
225

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från den franska bokmarknaden. Av Sven Stolpe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från den franska b okmarkn aden

Av Sven Stolpe
I.

AN EN UTLÄNNING
någonsin lära att till fullo
uppskatta och leva sig in i fransk
kultur? Frågan, som är
gammal, fick en ny och oväntad aktualitet genom
utdelandet av 1927 års Goncourtpris. Man
kan nämligen tryggt påstå, att den
premierade boken, Maurice Bedels Jéröme, 60
Latitude Nord, i varje annat land skulle ha
betecknats som ett pekoral. De grunder som
bestämt prisnämndens utslag äro för en
utlänning fullständigt ofattbara. Om den
beklagliga avgrund som kulturellt sett skiljer
Frankrike från den övriga världen vittnar
också själva den utvalda boken, som bekant
en satirisk Norgeskildring. Författaren är
näppeligen helt stupid. Men han har den
äkte fransmannens totala oförmåga att
förstå även de enklaste grunddragen av ett
främmande folks kultur. Boken bygger
otvivelaktigt på flitiga iakttagelser och ett
intresserat studium. Men den har blivit en
grotesk karikatyr genom författarens
andliga begränsning och naiva trångsynthet. Och
boken är representativ: så ser även en
välvilligt stämd fransman på 1’étranger. Såväl
prisnämnd som författare ge oss alltså en
allvarlig påminnelse om den kinesiska mur,
som fortfarande skiljer Frankrike från den
övriga världen. Det är behållningen av
spektaklet Bedel.

Man får ett liknande intryck om man
studerar de nya volymer av Pierre Louys som
nyligen utgivits. Louys är en över hela
världen välkänd pornograf, vars lediga stil och
lyriska svada på sin tid lyckades dupera
själve Oscar Levertin. Det besynnerliga är
att man i Frankrike tar denne mycket enkle
författare på allvar. Hans produktion, som
för varje kritisk utlänning måste te sig
absolut själlös, beundras även i fordrande
litterära kretsar i Paris, och det händer, att
Pierre Louys ställes vid sidan av samtidens

mest betydande författare. Hans sista
oavslutade roman, Psyche, har sålunda även av
bedömare, som man vant sig att betrakta som
kompetenta, ägnats starka lovord; dess
ytterst billiga erotiska analyser och absolut
osannolika psykologi ha prisats för ett
konstnärligt raffinemang, som är varje utlänning
fördolt. Lättare kan man då förstå det
intresse som visats skaldens dagbok, Journal
intime; i sina yngre år ägde Louys
uppenbarligen en viss hednisk charm, som tjusade
alla hans samtida, och han har bevisligen
betytt åtskilligt rent litterärt för både Paul
Valéry och André Gide — i den senares
memoarer finner man också ett briljant
porträtt av författaren som ung. Ingen skall
emellertid kunna övertyga oss om att Pierre
Louys som personlighet eller författare bör
räknas till de betydande. Fransmännen, för
vilka som bekant en Amiels kyskhet är en
uteslutande komisk företeelse, ha givetvis i
den av sina sinnen berusade kvinnodyrkaren
Pierre Louys sett något av en heros, en
rasens värdige företrädare . ..

I själva verket har man under den sista
tiden mer än en gång haft anledning att
med oro fråga sig, efter vilka grunder
litteraturen egentligen bedömes i Frankrike.
Rätt upplysande och inte odelat uppbygglig
är bekantskapen med Paul Souday, Faguets
efterträdare som kritiker i Le Temps. Sina
artiklar om Gide, Proust och Valéry har
denne mycket representative och en aning
parodiske kritiker nyligen samlat i tre band,
som väckt ett visst uppseende även i vårt
land. Det vore emellertid avgjort beklagligt,
om svensk litterär publik gjorde sin första
bekantskap med de nämnda författarna
genom Paul Soudays förmedling. Souday
representerar nämligen utmärkt väl den
franske borgaren, hans horisont är ytterst
begränsad, och han företräder bättre än någon
annan den naiva förnuftsdyrkan som är den

15 — Ord och Bild, j’S:e årg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free