Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från den franska bokmarknaden. Av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från den franska bokmarknaden
Roger Martin du Gard. Oljemålning av Pierre Sichel.
den oförliknelige abbé Brémond. Men det är
först och främst till den senares produktion
man bör gå, innan man yttrar sig om den
ny-katolska rörelsen i Frankrike.
Bland de katolska romanförfattarna är
otvivelaktigt François Mauriac den
främste. Hans sista arbeten Dcstins och La chair
et le sang synas oss visserligen lägga mycket
litet till hans rent litterära storhet. Men ban
har också i serien Le roman des grandes
existences publicerat en monografi över
Racine, som är ett opus av verkligt intresse.
Mauriac tar oförbehållsamt parti för den
senare Racine, som drog sig från världen
och litteraturen och icke tvekade att
fördöma hela sin egen produktion. Mauriac ser
i denna Racines uppgörelse med sig själv
en välgörande kontrast mot en nyare tids
sjukliga intresse för alla själslivets sidor.
Det gäller att välja och utmönstra vad som
icke är livskraftigt och sunt. De författare
som gå i André Gides fotspår rent av
skryta med sitt förvirrade själsliv och finna
rikedom och styrka, där ett sundare sinne
endast skulle se en feg och oansvarig
kapitulation inför de lägre impulserna i själslivet.
Mauriac går nästan så långt, att han vill
ställa sig på Nicoles sida, då denne i en
känd polemik med Racine brot staven över
alla dem som till de frommas fördärv
sysselsätta sig med något så föraktligt och
riskabelt som att i konsten måla »passionerna».
Man må icke förundra sig över att dessa
utfall framkallat André Gide själv på are-
nan. Ett par av de öppna brev han under
den senare tiden publicerat i La nouvelle
revue française äro riktade till Mauriac. Ett
utdrag ur dessa unika epistlar kan försvara
sin plats:
Lorsque vous parlez de mon inquiétude, il y a
maldonne; cher arni, Tinquiétude n’est pas de mon
cöté; elie est du vötre. Je ne suis pas un
tour-menté; je ne 1’ai jamais mieux compris qu’en vous
lisant, et ce que vous avez de pius chrétien en
vous, c’est bien précisément 1’inquiétude.— Le point
de vue chrétien de Racine vieillissant et votre point
de vue de romancier chrétien diffèrent jusqu’ä
s’op-poser. Racine rend grace à Dieu d’avoir bien voulu
le reconnaitre pour sien, malgré ses tragédies qu’il
souhaitait n’avoir point écrites. Vous vous félicitez
que Dieu, avant de ressaisir Racine, lui ait laissé le
temps d’écrire ses pièces. En somme, ce que vous
cherchez, c’est la permission d’écrire Destins . . .
Denna vassa replik förefaller synnerligen
välmotiverad. Problemet om den katolske
diktaren och hans befogenhet är emellertid
högintressant, och Mauriac medger själv att
det hör till de mest irriterande.
5-
De senaste årens största rent litterära
nyhet i Frankrike är otvivelaktigt den
fortsättning på Roger Martin du Gärds
storstilade serieroman Les Thibault som sett
dagen. De två nyutkomna delarna La
consul-tation och La sorcllina stå fullt i jämbredd
med de föregående — ett bättre betyg kan
man knappast formulera.
Om man kallar Les Thibault en ny Jean-
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
