Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från den franska bokmarknaden. Av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Stolpe
Jean Schlumberger.
Christophe, så är därmed ingenting sagt om
verkets art men väl åtskilligt om dess
litterära halt och slutgiltiga betydelse. Den
väsentliga skillnaden är givetvis den, att
Rolland i främsta rummet velat ge en stor,
jämförelsevis isolerad människoskildring, medan
du Gard skildrar en bel familj. En
väsentlig likhet är dock, att båda författarna
därjämte ge en grandios rundmålning av hela
det samtida Frankrike.
I centrum för intresset står alltså
familjen Thibault: vi ha fått följa den yngre
sonen Jacques’ förtvivlade flykt från
gymnasiet och hans inspärrande på den
fruktansvärda uppfostringsanstalt som hans strängt
katolske fader grundat. I den tredje delen
— tills vidare verkets glanspunkt — är
Jacques en sluten, egensinnig student och
poet med en oroande glöd i blicken. Den
äldre brodern Antoine däremot är hälsan och
harmonien personifierade — det är ett
utomordentligt grant porträtt av en axelbred,
verklighetskär och livshungrig ung
medicinare.
I de två nya delarna har handlingen
ytterligare stramats åt omkring de två
bröderna. I den första möta vi åter Antoine,
nu en mogen man och framgångsrik läkare,
sjudande av livslust och handlingsbegär. He-
la volymen är ägnad en enda av Antoines
mottagningsdagar: i en rad dramatiskt
laddade, ofta starkt gripande kapitel passera de
mänskliga tragedier revy, som komma inom
Antoines handlingssfär. Men icke ett
ögonblick verkar skildringen splittrad, då hela
intresset är koncentrerat på den unge läkarens
reaktion inför de olyckor som komma i hans
väg och hans intensiva kamp med de
moraliska problem som yrket ställer. Antoines
främste patient är ingen annan än den
fordom så järnhårde fadern, vars imposanta
men svagt murade personlighet sviktar och
slutligen faller ihop inför en fruktansvärd
sjukdom. Skildringen har här en grym och
hänsynslös skärpa, som kan verka
obarmhärtig.
Jacques figurerar icke i La consultation.
Han har rymt från hemmets outhärdliga
tvång och återfinnes — i volymen La
sorel-lina — sedan Antoine i en litterär revy råkat
på en novell, vars signatur påminner om
broderns namn, och i vars handling han lätt
igenkänner broderns öde. Den litterära
tekniken är här högintressant och starkt
effektfull, det hela är en parallell till André Gides
bekanta arrangemang i Les Fauxmonnayeurs.
Boken slutar med att Antoine återfinner
brodern bland anarkister i Schweiz och
återför honom till faderns dödsbädd. Men
dessförinnan har du Gard gett oss en inblick
i Jacques’ i förtid mognade själsliv, hans
upprivande kamp med de intellektuella och
moraliska problemen och hans fina
känslighet, som brutalt slitits sönder vid den
smärtsamma kollisionen med verkligheten — det
är människoskildring i verkligt stor stil. Med
utomordentlig spänning avvaktar man, hur
författaren i fortsättningen skall tvinna sina
trådar: att det hela leder fram mot
världskriget förefaller ganska klart. Man kan inte
bättre sammanfatta bokens betydelse än om
man säger, att du Gard med sina två bröder
— inbördes så oändligt skilda — ger oss
ingenting mindre än det unga Frankrike av
de årgångar, som senare skötos sönder eller
gasförgiftades i skyttegravarna.
Det är viktigt att konstatera, att Les
Thibault trots sin starkt intellektuella prägel icke
har något tycke av kammarlitteratur. Du
Gard brukar med ett karakteristiskt tonfall
uttrycka sin sorgliga brist på respekt för den
samtida konstens alla modernismer, och han
har med sin dramatik velat slå ett slag för
den gamla franska farsens friska och oge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
