Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Albert Engström. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
dunkla och vrängda utformning den kan få
i karga ödemarksbygder. Han hade gått
med förning till fattighuset med Regenta,
Grejsen, Håka, Falka Stava och Muffa
Lotta och Lama Johanna, han hade varit
buss med Kalle Stolpe, som när han kommit
ut »ifra cellera i Jönseping» skar en
brorn-sare och ett par tre till, han hade såsom
kamrat med sonen i huset fått en inblick
i handlanden Trencks allt utom
föredömliga familjeliv. Men han har väl också
varit barndomskamrat med Johannes, som
ensam lastar en vagn med grova stockar
vilken det eljest behöves två att lasta.
Johannes är dragen, då han far hem ifrån
staden med litern i nattsäcken, och en äldre
fröken, som reser med samma tåg,
förfasar sig över honom. Men Engström vet
vem han är och vad han duger till. »Han
har uppfyllt sina skyldigheter mot sig
själv och sin familj. Hans stuga är vacker,
och runt omkring gror föda ur den fattiga
småländska sanden. Och lite ringblommor
och pioner för själen också. Och lavendel
för kyrkobesöket.» Där han vandrar fram
på kyrkvägen om söndagen med Kerstin
och ungarna efter sig, blir han i all sin
omedelbara verklighet en symbol av det
härdiga, trofasta och starka hos ett fattigt
folk med grova seder men utan råhet och
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
