Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Albert Engström. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Engström
lågsinne. Engström har som litterär
allmogeskildrare endast en jämnlike och
föregångare — August Strindberg. Men
dennes allmogeskildring bär trots all säker
iakttagelse märken av att vara gjord av en
stadsbo, och det ej en av de bästa, en som
vant sig att se ned på »bondtjuvar» och
»bondkaniner» och vad annat vackert man
kunnat finna på att kalla dem som »reda
åt landet den närande saft». Strindbergs
allmogeskildring färgas av hans pessimism,
den är utan medkänsla. — Hos Engström
åter är det medkänslan, icke i sentimental
mening, men i den som uttryckes i ordets
två sammansättningsleder, som behärskar
hela upplevandet och hela framställningen.
Han är lantpojke, visserligen icke
bondson utan av herrskapshärkomst, men i alla
fall medveten om att vara kött av
allmogens kött och blod av dess blod. Han har
sprungit ut och in i gårdar och torp, lekt
och gått i skola samman med ungarna och
aldrig förlorat förnimmelsen av att höra
i hop med hembygdens folk. En främling
förvånar sig och rynkar på näsan åt dess
primitiva vanor och föreställningar. Albert
Engström finner att de ej rimligtvis
kunna vara annorlunda. Han gör ej fult till
vackert, idealiserar inte, men målar livet
som det är, endast förgyllt av humorns
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
