Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gustav III och grevinnan de Boufflers. Av Oswald Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O siv a ld K ti ylen stier na
nan de Boufflers, född de Campet de
Sau-jon, av samtida kallad »templets gudinna»,
»1’idole du Temple». Hon var sedan 1764
änka efter översten för regementet
Chartres och hade tidigare varit hovdam hos
dåvarande hertiginnan av Orléans samt haft
sin bostad i Palais Royal. Där hade hon
lärt känna hertiginnans bror, prinsen av
Conti, som var änkling.
Jean François de Bourbon, prins av
Conti, tillhörde en yngre gren av huset
Bourbon-Condé och spelade en
framstående roll vid hovet och i politiken. Han hade
tidigt vunnit krigisk berömmelse och
tillhörde nu oppositionen mot Ludvig XV och
vurmade för ett statsskick efter engelskt
mönster. Det var i sin egenskap av
stormästare i Malteserorden som han hade sitt
residens i det gamla medeltida slottet Le
Temple, och här intog nu grevinnan de
Boufflers den »på en gång lysande och
tvetydiga ställningen av ett slags inofficiell
gemål till prinsen av Conti», vars
älskarinna och förtrogna vän hon var.
Hon ansågs vara den mest spirituella och
mest begåvade av den dåvarande franska
aristokratiens damer; hon var en
beskyddarinna till Rousseau och tillika en vän till
den berömde engelske historikern och
filosofen David Hume.
Då Gustav III som kronprins kom till
Paris var hon därför en av de damer,
vilkas bekantskap han skyndade att göra.
Under dessa månader — säkert den gladaste
och lyckligaste tiden i Gustavs liv —
förvärvade han som bekant en mängd vänner
och beundrare inom Frankrikes lärda värld,
men framför allt bland aristokratiens
damer.
Av de senare var det särskilt tre som för
honom kommo att spela en mera
betydande roll: grevinnan d’Egmont, som mera än
någon annan vann hans hjärta, grevinnan
dc la Marek, den bedagade men livliga och
känslofulla dam ur de konservativa och
klerikala kretsarna, som gentemot honom
lade i dagen en så ohöljd sympati, samt
grevinnan de Boufflers. Med dessa tre
damer kom han att under en följd av år
brevväxla. Hans brevväxling med madame
d’Egmont upphörde med hennes förtidiga
clöd 1773, och hans vänskap för madame
de la Marek bröts under hans vistelse i Spa
år 1780 på grund av hennes anspråksfulla
efterhängsenhet; madame de Boufflers
däremot kom att behålla Gustavs fulla
förtroende och sympati under hela hans
levnad.
Från början var hon dock ingalunda den
som i främsta rummet ägde hans vänskap.
Till madame d’Egmont skyndar han att
skriva så snart han lämnat Paris och
endast hunnit över Rhen, till madame de la
Marek skriver han då han på hemvägen
i maj 1771 befinner sig ombord på ett
svenskt krigsfartyg i Östersjön.
Det heter här:
Jag, stackars sjödjur, jag gungar mitt på
oceanen, svärjande över denna motvind, som
fördubblar min väg, och jag säger till mig själv :
om jag vore i Paris, skulle jag vara hos
madame de la Marek. Jag skulle göra visit hos
henne, jag skulle disputera med henne och
kanske förarga henne genom att försvara dem
av mina vänner som hon inte älskar, men vi
skulle sluta med att skratta.
Det var ock grevinnan de Boufflers som
själv tog första steget till brevväxlingen
meel Gustav III. Hon sände honom en
skrivelse, som hon kallade »Dröm»,
adresserad till konungen av Sverige, samma år
han lämnade Frankrike. Hon skriver här:
En dröm, som iklätt sig sken av sanning,
har låtit mig här i Frankrike skåda en ung
furste, utrustad med de mest ovanliga och
älskvärda egenskaper, vars ädla önskan att
fullkomna sina gåvor lockat honom från ett
avlägset land till främmande folk. Denne furste,
som kallats till tronen genom sin härkomst och
förutbestämts att lyckliggöra ett berömt folk,
såg jag fylla sin höga bestämmelse.
Jag inbillade mig, att jag hade lyckan att få
räknas till hans förtroliga umgänge, att han
värdigades hedra mig med sin godhet, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
