Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Werner Söderhjelm. Vid 70-årsdagen. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Werner Söderhjelm
Sommarbostaden Sääksniemi i Suoniemi.
djärva, franka och vinnande personlighet,
hans skiftande och olyckliga öden trädde
läsaren till mötes liksom i en modern
roman. Utan föregångare härutinnan var
ju Söderhjelm visserligen inte, men på
nordisk botten voro liknande verk ännu
betydligt mer abstrakta och akademiska,
eller också vida mer essayistiska. I ett
avseende var han banbrytare. Han gav
det första ansenliga bidraget till
åttiotalets och nittiotalets inre litterära historia.
Det var en bild av sin egen ungdomstid,
av sina närmaste vänner han tecknade;
det unga genombrottskotteriets tankar
och stämningar fingo bli bakgrunden till
vännens liv. Genom detta har mycket i
boken, framför allt de första partierna,
det upplevdas karaktär, och Söderhjelm
visar här klart sina ypperliga
skildrar-egenskaper. Boken om Tavaststjerna
kommer alltid att behålla värde såsom
första-hands-material vid studiet av dessa
decenniers andliga liv. För sin
upphovsman blev den av allt att döma ganska
betydelsefull. Redan några månader efter
dess utkomst blev det nämligen fråga om
ett liknande, men ännu viktigare verk. Man
rustade sig till att fira hundraårsminnet
av Runebergs födelse 1804, och den
framstående unge filologen, som nu do-
24—Ord och Bild, jS:e årg.
kumenterat sig såsom en duktig biograf
och kännare av inhemsk vitterhet, fick
snart av Svenska litteratursällskapet i
uppdrag att utarbeta en stor och värdig
levnadsteckning.
Boken om Runeberg är Werner
Söderhjelms mest betydande insats i
Nordens litterära liv. I planläggningen har
den allmänna likheter med hans
föregående biografi, men måtten äro
naturligtvis monumentalare, stilen mer harmonisk,
såsom ämnet befallde. Det är Runebergs
liv och diktning som är ämnet. Skall man
tänka sig ett mönster blir det kanske
närmast den av lärjungen mycket beundrade
Erich Schmidts ryktbara Lessing-bok,
men Söderhjelm har icke tyngt sin
framställning med lika mycket lärdom, och hans
klara stil står i en välgörande kontrast
till Wien-mästarens ganska barbariska
preciocitet. I motsats till vad sedermera,
särskilt hos oss, blivit fallet, får
skildringen av Runebergs liv och omgivning
brorslotten av utrymmet. Runeberg själv,
hans personlighet, dominerar på detta vis
fullkomligt, och man slutar läsningen med
ett ovanligt starkt intryck att ha levt med
i tiden. Teckningen är lugn och måttfull.
Annat kunde det icke bli fråga om, när
det gällde gvmnasie-lektorn i Borgå och
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
