- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
372

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Werner Söderhjelm. Vid 70-årsdagen. Av Anton Blanck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anton BI an c k

de finska ämbetsmän, som satte lagens
passiva kraft mot tyranniets våld. Fader och
son hörde båda till de handlande när den
sista stora stormen bröt ut i slutet av
nittiotalet. Werner Söderhjelm var nu genom
sin ungdoms »kosmopolitism» en av de
dugligaste krafter man förfogade över
då Europas opinion skulle upplysas 0111
att dess kultur i innersta hörnet av
öster-sjön hade en utpost som det gällde att
rädda. Han har själv i en mycket rolig
skildring givit sina intryck från arbetet i
Tysklands och Frankrikes intellektuella
centra. Profiler och interiörer äro som
vanligt fängslande. Man förstår både att
denne envoyé extraordinaire hade
särskilda förutsättningar för sin mission och
att den blev en god skola för framtiden.
Känslan är icke att taga fel på: »De som
på närmaste håll upplevde tillkomsten av
denna opinion, sågo med rörelse och
häpnad människor av de högsta
kvalifikationer gripna göra det lilla främmande
landets kamp till sin». Åsynen av hur det
ovägbara en gång verkligen tvnger i
vågskålen hör tvivelsutan till de
oförglömligaste upplevelserna, och de följande
decenniernas passiva motstånd, som fann
stöd och inspiration i denna hastiga
kraftutveckling, var den långa mobiliseringen
till frihetskrig och slutligt oberoende.
Efter kriget togos Söderhjelms diplomatiska
talanger genast i anspråk. Först arbetade
han liksom 1899 med journalistisk
propaganda i Köpenhamn, men från 1919 var
han Finlands representant på dess väl
viktigaste utrikespost, i Stockholm. Att det
icke var en av dessa års många små
virriga tillfälligheter som förde honom dit,
kan måhända framgå av denna korta
översikt, där det varit min mening att visa i
hur hög grad Werner Söderhjelm varit
en av de ledande männen i sitt
fäderneslands andliga liv — och hur i egentlig
mening finsk denr.e man var och är, som

vi under ett decennium vant oss att
betrakta såsom en av de våra och som
själv hör till den svenska kulturens bästa
kännare och viktigaste medarbetare.

Hans arbete på ministerposten i
Stockholm tillhör ännu den historia som icke
kan skrivas — den politiska delen därav
åtminstone. Man kan inte se mer än att
det i många avseenden ömtåliga
förhållandet mellan Finland och Sverige, där
upprörda känslor måst spela in, hastigt
utvecklat sig så att vi i det dagliga livet
politiskt kunna se på vår nya och dock
så välkända grannstat med alldeles samma
ögon som på de två andra nordiska — minst
sagt. Att vi så snart kommit därhän, måste
i hög grad bero på att Finland
representerats hos oss genom en personlighet av
stora mått, en arbetare bland de främsta
inom det andliga liv som är våra folks
gemensamma arv och grunden för deras
faktiska samhörighet i nutidens politik.

Den icke-politiska sidan av Werner
Söderhjelms liv i Sverige ligger så mycket
mer i öppen dag. Att en främmande stats
minister talar landets språk sotn
modersmål förekommer väl även annorstädes i
världen, både i England, Spanien och de
tyska länderna. Att han kan aktivt och på
det allra naturligaste sätt deltaga i
kulturarbetet är väl knappast vanligt, men
jag frågar mig om det någonsin hänt att
en diplomat så fullkomligt kommit in i
familjen som vår vän Werner Söderhjelm.
Vi ha sett hur troheten mot vänner varit
liksom ett ledmotiv i hans produktion.
Samma stora egenskap har följt honom i
värvet som Finlands representant hos oss.
De många han tjusat med sina personliga
gåvor, sin charm och betagande konst som
umgängesmänniska ha åtminstone kunnat
ana vad han betytt för dem som vunnit
hans verkliga vänskap. Det är många
svenskar som vända sina tankar österut
på sjuttioårsdagen.

372

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free