Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Werner Söderhjelm. Vid 70-årsdagen. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Werner Söderhjelm
miken. Själv hade han genom vänskapen
till Levertin och förbindelserna med de
flesta huvudpersonerna sett denna heroiska
tidsålder för svensk diktning inifrån. Den
förening av vännens djupa, betagna
sympati och kritikerns sanningskärlek, som
präglar hela framställningen, övertygar och
värmer. Skildringen är utomordentligt
saklig och enkel. Oscar Levertin, hans liv,
omgivning och verk, ingenting annat. Inga
tavlor, inga bakgrunder, ingen genomförd
miljöskildring, blott händelser och
dokument, och likväl har man åter ett ovanligt
livligt intryck av en hel värld, som man
vandrat igenom, alltifrån det fina judiska
hemmet och den lilla konsthandeln, där
Oscar Levertin blev konnässör, genom de
litterära kotterierna och den akademiska
världen, där han utvecklades till en
egendomlig blandning av grundligt solid
forskare, subtil, äkta romantisk poet och en
något gänglig intelligenssnobb, som hade
svårt att finna sig själv, fram till
mannaårens stora gärningar, då han blev
Sveriges litterära samvete och gav så väsentliga
bidrag till utformningen av tidens
nationellt svenska anda. Materialet var
utomordentligt rikt, det har fått liv i
framställningen genom säregna kvalifikationer hos
minnestecknaren, en forskare och
kritiker som skriver om en forskare och
kritiker, vilken levat för samma idéer och
älskat samma litteratur som han själv, och
därtill var en stor diktare, en vän som vet
och anar mycket om det allra innersta hos
den diskreta teckningens föremål, vars
väsen »var oändligt försynt och förfinat».
Levertin-bokens andra del, denna kloka
och vackra, vänskapliga, men likväl ofta
starkt kritiska mönstring av hela
Lever-tins produktion, tillika en utmärkt revy av
två årtiondens andliga liv i Sverige, är
Söderhjelms sista stora verk. Dess företal är
daterat i november 191", samtidigt med
den bolsjevikiska revolutionens utbrott,
två månader före Finlands erkännande
Werner Söderhjelm i sitt
ar b e t s vi.
som suverän ståt. Söderhjelm hade då
varit rätt länge i Sverige för vetenskapligt
arbete. I mars samma år hade han i sitt
studierum i Uppsala utan minsta
förberedelse mottagit budet om tsarismens fall.
Jag minnes väl den första tvekande
glädjen. Man var van vid osanna telegram
då-förtiden. Men händelserna utvecklade sig
alltför raskt för att länge tillåta någon
tvekan. De gjorde snart Levertins biograf till
aktiv politiker. Någon nykomling var han
egentligen icke på detta fält. Alltifrån
ungdomen hade han, som de flesta finnar,
tagit ställning till det offentliga livets
spörsmål. I språkfrågan hade han varit
med om att bilda det ungfennomanska
mellanpartiet, där han, liksom många mer
eller mindre dubbelspråkiga liberaler, sökt
en uppgörelse på grundval av ett nationellt
betraktelsesätt, för vilket den
obestridligen gemensamma inhemska civilisationen
stod över frågan om vilketdera språket
skulle dominera, även därför att båda voro
nödvändiga för att denna civilisations
särart skulle kunna bestå. Motståndet mot
Ryssland var lika naturligt och nedärvt,
fäderneärvt. Söderhjelm är son till en av
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
