Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Erik Hedén. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I i) ar Harrie
krafter den än gav vingar — åt tanken
hos den orädde metafysikern, åt den
skön-hetsskapande fantasien hos konstnären, åt
viljan hos en Karl XII, ja t. o. m. hos
en Mussolini. Och vad som är lika
viktigt : hos den högsvenske prästsonen
kvar-levde alltid, sida vid sida med det radikala
patos, en djup respekt och pietet för
traditionen. Till ikonoklasternas släkte hörde
han aldrig, snarare kan man i många
stycken nämna honom konservativ, om man
nämligen med konservatism menar månhet
om att rädda de i kulturtraditionen
nedlagda värdena från förskingring. Det är
betecknande, att knappast något av de
inrikespolitiska problemen synes ha legat
honom så nära om hjärtat som
jordfrågan. Att staten bör sätta sig i tillfälle
att kontrollera produktionsmedlens
rationella disposition, det är än så länge bara
god socialism; men sitt fulla känslovärde
får denna programpunkt för Erik Hedén
först när den sammanfaller med det
gammalsvenska kärnordet, att kronan bör hålla
på sin jord. Emellertid hade hans intresse
för och inställning till problemet ännu
äldre och förnämligare anor än högstsalig
konung Karl XI. Den artikel i ämnet, som
upptagits i hans Valda Skrifter, kunde
långa stycken så gott som ord för ord
gälla för ett valtal av Tiberius eller Gaius
Gracchus: både reduktionskravet och idén
om åborätten komma raka vägen från
Gracchernas leges agrariae. Här fanns ett
spörsmål, där han både som svensk och
som humanist fick fullfölja i den
klassiska traditionen givna linjer. Även i hans
utrikespolitiska sym- och antipatier kan
man spåra ett inslag av aristokratisk
traditionalism. Han var, som bekant, under
världskrisen ententevänlig eller kanske än
rättare tyskfientlig intill gränsen av
fanatism. Själv motiverade han sin ställning
med att ententen stred för demokratiens
sak; men förvisso skulle icke en man av
hans kvnne så trosvisst ha anammat den-
na propagandafiktion, om ej djupare
bevekelsegrunder förefunnits.
Litteraturkännarens intresse för Frankrikes och
Englands andliga odling kan knappast ha
varit det bestämmande motivet: för
Frankrikes vitterhet stod han av allt att döma
ganska främmande, och även hans
energiska propaganda för den samtida
engelska litteraturen, som han fann misskänd
av den officiellt hallstämplade
smakriktningen här hemma, tyckes för honom ha
varit snarare ett pliktens krav än en hj
ärtesak — hur varmt han än kunde skatta
enskilda engelska diktare. Snarare har
man att räkna med Hedéns välbekanta
oppositionslusta i doktor Stockmanns
stil mot den stadgade meningen hos
species Medelsvensson. Men själva tonen
i hans invektiver mot tyskheten röjer, att
ännu ett annat och djupare känslomotiv
eggat honom till partitagande: vad som
var föremål för hans instinktiva och
oövervinneliga vedervilja, det var inte
Bismarcks riksbygge av blod och järn — för
kraftkarlen Bismarck hyste han respekt
och förståelse —, utan det wilhelminska
tyskeriets ohyfsade och skrikiga
uppkomlingsfasoner, så bjärt kontrasterande både
mot den franska traditionens savoir vivre
och den engelska traditionens
gentleman-naideal. Det stora världskriget såg han
som en kraftmätning mellan demokrati
och despotism; men han förnam samtidigt
de stridande parterna som representanter
för å ena sidan adlig tradition, å andra
sidan vulgär stillöshet.
Det klassicistiska kravet på stilrenhet
liksom känslan för traditionens
förpliktelser måste självfallet få långt klarare och
medvetnare vittryck i den litteraturkritiska
verksamhet, som kom att dominera Erik
Hedéns livsgärning. Ett starkt stöd för
bäggedera var hans trogna och förtrogna
kärlek till antikens kultur. Den hellenska
och latinska vitterheten delade med den
svenska romantikens skalder det obestrid-
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
