- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
377

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Erik Hedén. Av Ivar Harrie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erik Hedén

da hedersrummet i hans hjärta. Och den
kultur som Hellas’ och Roms diktare
företrädde, den glänste för honom som för
renässansens humanister och
Winckel-mannstidens hellenister i ädelt marmorvitt
med reflexer i rosa och lila, badad av
stilla, gyllne solsken, tecknad mot en evigt
blå morgonhimmel:

Les säges, les heros se lèvent pleins de vie,
les poètes en chæur murmurent leurs beaux

noms:

et 1’Olympe ideal, qu’un chant sacré convie,
sur 1’ivoire s’assied dans les blancs Parthenons.

Erik Hedén är den siste bland svenska
humanister som i den klassiska antiken
har förnummit en i sig fulländad och
avslutad, ideal och förebildlig kosmos av
skönhet och sanning. Han levde i den
inom humanistisk tradition alltifrån
renässansen framvuxna föreställningsvärld, som
ett färskt, men bekvämt slagord har döpt
till novantiken. Antiken är för honom en av
de vitskummiga vågkammarna i böljegången
på mänsklighetens hav: mellan den och oss
ligger en vågdal, ur vilken vi ännu äro på
väg att höja oss. Betecknande för hans
novantika historieuppfattning är hans
ställning till kristendomen. För honom
existerade ännu, skarpt och klart som alla
distinktioner i hans tankevärld,
alternativet : Hellas eller Judéen. Viktor Rydbergs
ord i företalet till Den siste Athenaren
om den eviga fejden mellan det
väster-ländsk-hellenska och det
orientalisk-kristna livsidealet skulle han ha kunnat göra
till sina egna. Kristendomens specifikt
religiösa livsinställning förblev honom
främmande, hur redbart han än, med den
lojalitet som utmärkte honom, sökte tolka dess
yttringar exempelvis hos August
Strindberg; skuggan från det världsträd, som i
den katolska kyrkan har spirat ur
kristendomens senapskorn, föreföll honom sänka
dödens skymning över allt andligt liv.
Alen den klassiska kristna dogmatiken
avvisade han inte med det hos radikala kri-

tiker övliga föraktet som ett meningslöst
abrakadabra: han var för mycket hellenist
för att icke genom de skolastiska
formlerna känna fläkten av Platons ande. Oin
den svärmiskt kristna nyromantiken blev
den bland nyare tiders litteraturriktningar,
som starkast fängslade och tjusade
honom, så berodde det på, att han i dess
tänkande fann de kristna trossatserna
använda som symboliska klädnader för den
platonska och nyplatonska metafysikens
tankegångar. Det var för honom ett
förlösande ord, ett ord ur hans hjärta och
till hans hjärta, när Albert Nilsson
påvisade och klarlade den platonska
strömningen i den svenska romantikens
tankeliv; knappast åt någon bok har han ägnat
en så kärleksfull och ingående granskning
— det är ett av ödets mera skämtsamma
infall, att den ursprungligen stod att läsa
i »Stormklockan», en tidskrift dit man
knappast går för att söka subtila
diskussioner av de svårfattligaste beläggställena
för Atterboms nyplatonism. Å andra
sidan var det också helt i Platons anda, att
han fattade åskådandet av Idéerna
allenast som en etapp på vägen till det högsta
och enda målet för all människovärdig
strävan — återinsättandet av Dike i
hennes enväldiga härskarerättigheter över allt
samfundsliv. Varhelst ett Syrakusa
erbjöd sig, var det högmålsbrott för
filosofen att icke ingripa. Och för Erik Hedén
tedde sig hela den samtida världen som
ett gigantiskt Syrakusa, suckande i
vanhävd under de tyranner, vilka enligt Platon
äro 729 gånger underlägsna den
människa, som en gång har fångat en solglimt
från Idéernas himmel.

Idé heter på grekiska eldos: ordet
betyder också och ursprungligen form,
gestaltning. Även därutinnan var Erik
Hedén en företrädare för hellensk tradition,
att han ansåg idéernas renhet oskiljaktig
från formens klarhet och skönhet. Och
även på den punkten var han angelägen

3 77

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free