Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Erik Hedén. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Harrie
om att intet av fädrens heliga arv fick
gå förspillt. Med en alldeles särskild
glädje hälsar han de enstaka strålar, som
någon sällsynt gång ännu nå oss från den
gamla dubbel stjärnan eloquentia et poesis.
Det svalg som på alla väsentliga punkter
finnes befäst mellan hans livsvärdering
och Johan Thyréns, kan inte hindra
honom från att förstående analysera och
beundrande salutera den berömde rhetorns
tal, de sista rasrena alstren av svensk
akademisk elokvens. Och i sina granskningar
av poeternas verk döljer han inte den
tjusning, som konstfulla rimflätor och rikt
gestaltade, strängt bundna metra utöva på
honom: versen är helt efter hans sinne
först om den likt hopliten vet bevara sin
spänstiga gång och friborna hållning även
i full rustning. Han har med rätta blivit
frejdad för den förstående uppmuntran
ban lät vederfaras de självlärda eller
olärda unga skalderna ur proletariatets led.
Men han stod gentemot dem varken som
den beskäftige impressarion eller som den
sentimentale beundraren — fastmer som
den faderligt stränge pedagogen, den där
åtagit sig att träna upp deras sinne för
formell tukt och ans: med stilistiska
ovanor såg han aldrig genom fingrarna, på
oklarheter och vulgarismer slog han
oblid-keligt ned. Överhuvud har den svenska
skriftspråkstraditionens renhet icke efter
Viktor Rydbergs tid haft en så
nitälskande målsman som Erik Hedén; och själva
den ställning han intog som
socialdemokratisk publicist, själva den läsekrets som
han å yrkets vägnar närmast kom att
vända sig till, gav åt hans outtröttliga
verksamhet som språkvårdare, liksom åt hans
propaganda för de klassiska
bildningsidealen, en räckvidd för svensk
folkuppfostran, som få hava uppnått. I språkfrågor
var hans konservatism lika omutlig och
orygglig som hans radikalism i sociala
spörsmål. Han var oavlåtligt på vakt mot
varje insmygande uttrycksvana, som kun-
de hota att uppmjuka eller upplösa den
svenska prosans klassiska struktur: inga
koncessioner åt talspråket medgåvos,
gängse vardagsspråkbruk fick aldrig
tjäna som ursäkt för brott mot den formella
logiken eller det hävdvunna grammatiska
systemet. Utan tvivel kunde hans
benägenhet att löpa alla linor ut ibland
komma hans principfasthet att slå över i
pedanteri : här som annars har han stundom
brustit i smidig anpassning efter det
levande livets yppiga rikedom. Men just på
språkets område behöver det levande livets
rätt knappast särskilt skyddas; det gör
sig gällande ändå, och dess sunda
växtkraft endast befordras av att en stram
disciplin kvistar av dess vildskott och
blindskott. Språkvårdarens puritanism är
gagnelig, om den också, ytligt besedd, kan
verka hårdhänt, ja trångsynt; och Erik
Hedén var en rätt puritan. Puritansk är
också hans egen prosastil. Den har
knappast sin styrka i undertonerna och
nyanserna ; den är mera kräsen än fyllig, mera
adekvat än uttrycksrik, mera skarp än
smidig. Cicero skulle ha kallat honom
atticist; när han översatte Cæsars
Com-mentarii, valde han en stilfrände. Han
måttar rakt på sak. men ibland väl
huvudstupa ; hans satser äro lika slipade och
spänstiga, men ibland också lika tunna
som en Toledoklinga. Men i fasthet,
klarhet och skärpa är denna puritanska prosa
mönstergill: den är härdad som stål och
ren som guld.
En sådan stil är ägnad som vapen åt en
stridsman; och både i kraft av egen
böjelse och av sitt livsödes gestaltning kom
Erik Hedén att först och sist ägna sig åt
krigarens gärning. Väl hette de ideal han
bekände sig till, fred, rätt och humanitet,
väl var skönhetsdrömmarnas värld honom
mycket kär. Men just den tron och den
kärleken tvingar en manlig ande till strid:
Vår skyddsgudinna ser stridbar ut,
den klarögda Pallas Athena.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
