Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ändrade Viktor Rydberg teologisk ståndpunkt i senare år? Genmäle till doktor Lydia Wahlström. Från Einar Elg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ån dr a de Viktor Rydberg teologisk
ståndpunkt i senare år?
Genmäle till doktor Lydia Wahlström
DENNA TIDSKRIFTS femte
häfte har Dr Lydia Wahlström
i en artikel om »Viktor Rydberg
i nyare belysning» även berört
problemställningen i min förra
året utkomna bok om »Viktor Rydbergs
ställning till religion, kristendom och kyrka». Hon
riktar därvid såsom en huvudanmärkning mot
mitt arbete den förebråelsen, att jag ej skulle
beaktat de starka skiftningarna i Rydbergs
väsen och åskådning under olika perioder av
hans liv. Då saken möjligen kan ha
allmännare intresse, har jag med den ärade
Redaktionens medgivande ansett mig böra säga
några ord till försvar för min enligt Dr W: s
uppfattning i allt för hög grad »förenklade»
problemställning.
Jag måste då först avvisa eventuella
missförstånd angående det egentliga syftet med
min skrift. Jag har icke med densamma
avsett att klargöra Rydbergs inre utveckling
med dess tankestrider, oro och skiftande
stämningar under hans tidigare år, innan
han ännu hunnit komma till klarhet över de
religiösa grundfrågorna. Detta ämne har jag
förut behandlat i min avhandling om
»Viktor Rydbergs religionsuppfattning i
historiskpsykologisk belysning» (1918), varför jag i
mitt sista arbete ansåg mig kunna hänvisa till
denna och f. ö. nöja mig med att här
inledningsvis i all korthet antyda ett och annat
moment ur Rydbergs tidigare liv, som fått en
alldeles särskild betydelse för hans senare
teologiska åskådning. Vad jag med denna
min sista skrift åsyftade var — såsom torde
framgå av förordet liksom av min
framställning i dess helhet — att söka fixera det
slutliga, för eftervärlden i Rydbergs litterära
produktion från senare delen av hans liv (»från
slutet av 1850-talet fram till Rydbergs 1895
inträffade bortgång») dokumenterade
resultatet av hans tidigare religiösa utveckling, av
hans brottning med de religiösa problemen,
sådant detta resultat kommit till uttryck i en
för så vitt jag förstår genom alla uttalan-
den från denna tid bestyrkt enhetlig teologisk
åskådning.
Meningsstriden mellan Dr W. och mig rör
sig nu enligt min uppfattning om frågan,
huruvida Rydbergs teologiska ståndpunkt under
denna senare del av hans liv undergick en
så avsevärd förändring, att man icke får
behandla hans teologiska uttalanden från
denna tid såsom ett relativt enhetligt material.
Min i förordet till min skrift uppställda
tes är, att Rydbergs »åsikter i fråga om
religion, kristendom och kyrka», såsom de
utformades »från slutet av 1850-talet fram till
Rydbergs 1895 inträffade bortgång»
visserligen »fördjupats och kanske också i vissa
avseenden nyanserats» men knappast undergått
några »mera väsentliga»(!) förändringar.
Då jag för nämnda period fann denna min
tes bekräftad av alla för mig kända
teologiska uttalanden av Rydberg, ansåg jag mig i
översiktlighetens intresse böra — utan att
därför alldeles försumma den kronologiska
synpunkten — följa en systematisk anordning
av det omfattande materialet.
Dr W: s huvudanmärkning — hennes
många obestyrkta småinsinuationer måste jag
tyvärr av utrymmesskäl lämna åt sitt eget
värde — mot min problemställning går ut på
att jag utan tillräckligt beaktande av den
kronologiska synpunkten behandlat Rydbergs
teologiska uttalanden från ifrågavarande
period såsom ett enhetligt stoff och inte sett de
förmenta förändringarna i hans teologiska
ståndpunkt under denna tid. »Skada bara —
säger hon med en för henne ovanlig
tveksamhet i uttrycken, som tyckes skvallra om
en viss osäkerhet i sak — att det
sammanhang, som författaren med denna enkla
metod uppnått knappast( !) riktigt torde ( !)
motsvara vad Geijer kallar ’sakernas eget’.»
Man hade nu billigtvis — synes det mig
— kunnat vänta och begära, att Dr W. själv
givit sakligt välgrundade skäl för sitt
underkännande av mitt sätt att se
saksammanhanget och följaktligen i någon mån sökt
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
