Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Johnny Roosval. Av Hans Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fot. K au dem.
Johnny Ro o sval
Av Hans Wåhlin
LITET BARN sitter i
fönsternischen i gröna förmaket i
huset mitt emot kyrkans
västin-gång. Torget är kritvitt av sol.
Ur tornets ovaler dåna som ur öppna
munnar klockorna. I en svart triangel sugas
människorna in i kyrkporten. Hur kan de
alla få rum därinom? De blanka
mössskärmarna skina, sidenschaletterna blänka
i solen, oupphörligt glider den svarta
triangeln in. Klockorna sluta dåna, och
barnet ser kyrkan stå stängd, torget tomt.
Plötsligt börjar orgelmusiken, som om
kyrkan vore en ofantlig, präktigt sirad
speldosa: en praktmöbel i ett fint sirat
förmak.
29—Ord och Bild, jS:e årg,
Denna lilla pojk blir större och får sitta
i den grillerade bänken, kuren kallad, på
söndagen. Så liten som han är, ser han
genom gallret bara pilastrarnas voluter och
valvens bågar, och mellan dem segla
psalmernas dån som osynliga moln. Aldrig gå
dessa linjer ur minnet, trots tusenden av
erfarenheter från stolta, rika kyrkor; i alla
länder förbli dessa bågar den outplånliga
symbolen av evighet i hans minne, där de
inpräglats under söndagar på 1880-talets
början.
Han minnes också ha hört sägas att en
helt liten flicka på 1840-talet trodde, att
helt visst vägen upp till himlen var genom
trappan i något av de fyra tornen. Där gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
