Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Johnny Roosval. Av Hans Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans W åh li 11
trappan till Gud. Endast visste hon icke i
vilket av de fyra tornen.
Det är Johnny Roosval som berättar
om sig själv och 0111 Kalmar domkyrka.
Med undantag för de anteckningar om
resor och forskningar som finnas inströdda i
några av hans konstvetenskapliga skrifter,
äro dessa rader det enda stycke memoarer
som han mig veterligt har offentliggjort.
Stycket är kort, och det handlar bara om
ett par ögonblicksbilder ur minnet, men
det rymmer tillräckligt mycket för att ge
gott besked om en väsentlig sida av
författarens personlighet: den naiva och
omedelbara iakttagelseförmågan.
Vem ser inte ögonblickligen framför
sig Kalmar domkyrkas ovala ljudgluggar,
fyllda av klockornas rungande rop, då han
trollar fram sin djärva bild av de öppna
munnarna, och vem ser inte den
svartklädda människoflocken samlas mot
kyrktrappan och tätna vid den trånga
dörröppningen, när han talar om den svarta triangeln
som glider in i porten? Och »plötsligt
börjar orgelmusiken, som om kyrkan vore en
ofantlig, präktigt sirad speldosa . . .» —
där står kyrkan med sina pilastrar och
bjälklag, voluter och obelisker, gavlar och
tornhuvar, med blå slagskuggor under
kornischerna och lätta skuggslöjor över de
murytor som solen inte når, där står den
ute på torget och spelar i söndagsstillheten.
Både synbilden och ljudförnimmelsen äro
fångade och fasthållna i några få ord med
den originella och slående liknelsens hjälp.
Det är Roosvals stil. Andra författare
bestämma alltför ofta sina intryck med
konventionella och torra fraser, som inte
alltid äro särdeles pregnanta i sig själva
och som oftast ha blivit tämligen slitna av
flitigt begagnande. Roosval ser med
öppna och fördomsfria ögon och beskriver
det sedda med fria och friska
idéassociationer, ofta roande och alltid suggestiva.
Hans skrivna och talade framställning
blir därför sällsynt underhållande.
Konventionell är den minst av allt, fylld som
den är med oväntade och överraskande
vändningar, som hålla auditoriets fantasi
i ständig rörelse och som bli stöd för
minnet, inspiration för eftertanken och
väckelse för lärjungens självständiga arbete.
Men sitt största värde har hans bildspråk
däri, att det ger en märkvärdig
påtaglighet åt själva de subtilaste valörerna i hans
egen estetiska upplevelse. Som
konstkritiker (i den alltför kortlivade tidskriften
Konst och Konstnärer 1910—1914) hade
Roosval sin stora styrka i denna förmåga
att ge gott och klart besked om sina
intryck. En ung student nere i Lund med
en ganska knapphändig orientering i svensk
samtidskonst kunde med Roosvals
recensioner i handen tycka sig följa med
Stockholms konstutställningar ganska bra. Och
den uppskattningen sitter i än. Ingen
akademisk lärare, ingen konstvetenskaplig
författare, som den forne studenten har
råkat ut för, har haft maken till Roosvals
förmåga att förmedla en levande
bekantskap med konstverk på främmande och
fjärran orter. Mer än en gång har det
hänt mig, att jag först lärt känna sådana
avlägsna konstverk i Roosvals skrifter
eller föreläsningar och sedan fått se dem
själv. Det gäller gotländska kyrkor och
dopfuntar, nederländska altarskåp och
fransk medeltidsskulptur. Varje gång har
mötet med konstverken själva betytt ett
återseende, ett igenkännande av ting, som
redan genom hans friska och djärva
ordkonst blivit förtroligt bekanta.
Carl G. Laurin har gjort hela den
bildade svenska allmänheten bekant med en
elakhet mot konsthistorieprofessorerna,
framkommen i Simplicissimus för ett
kvartsekel sedan: »Erst durch die
Zusam-mensetzung des tetrastylen Tempels A
pius dem pyknostylen Tempel B erfand
der hellenische Geist jene herrliche
Spi-rale, welche wir mit rg bezeichnen.» Det
450
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
